husohemskt

Den här veckan var det slutspurt på taket. Solpanelerna och tillhörande utrustning monterades och kopplades in på nätet. Det gick lätt som en plätt. Och solen sken och vi bara kollade effektmätaren på växelriktaren.

Först monterades skenor på den nya takplåten och sedan sätter man upp solcellerna på skenorna. Här testades en ny monteringsmetod som visade sig vara suveränt enkel. Det gick i princip på halva den beräknade tiden att få upp alla paneler.

Trots lätt mulet matades över 1 kW ut. När molnen skingrades blev det över 3 kW. Det innebär att merparten matas ut på det allmänna nätet. Hm, är det bra det? Vi kanske måste återkomma om detta.

Sen fortsatte vi av bara farten med att göra taket över den gamla gödselplattan klar. Till den använde vi den gamla pannplåten från ladan.

Och visst har det blivit snyggt på taket, men runt om ladan är det fortfarande en massa skräp att ta hand om.

Så var det då dags för sista etappen av isoleringen av övervåningen. När snickarna satt upp innertaket var det alltså ett stort tomrum där bakom och det skulle fyllas med träfiberisolering. Det görs på ett smidigt sätt genom att blåsa in lösullen med en maskin som först river de pressade balarna och sen med en fläkt transporterar ut ”tussarna” i flexibla slangar.

Det går åt en hel del material. Utrymmet var över 11 kubikmeter. Men det går ganska fort undan.

I slutänden på slangen står det en som ser till att materialet hamnar på rätt ställe. Det kanske kan tyckas att isoleringen är onödigt tjock – det är ca 40 cm – men det är ett billigt sätt att stänga värmen inne i huset. Troligen gör det också att loftet inte blir så varmt på sommaren.

Nu ska vi måla takbräderna klara och sen är det flyttkarusell som gäller. Grejerna i köket ska flyttas hit så att vi kan göra klart där.

Lagom till påsken blev både snickare och plåtslagare färdiga med sina ”beting”. Medan solen sken som besatt lade plåtslagarna på den södra halvan av taket i en himla fart. Sen kunde vi riva ena halvan av ställningen och börja städa upp de hemska lager av takspån som rasat ned. Det blev två lass på vagnen som kördes till den blivande valborgsbrasan. För merparten av rivningsvirket får vi skaffa en container har vi tänkt – om ingen vänlig själ vill ha det som ved och kommer och hämtar det.

Under tiden jobbade snickarna invändigt med taket i allrummet. Efter påsk väntar vi isoleraren som ska spruta träfiberisolering i yttertaket.

Nu börjar det närma sig slutet. Kvar för oss själva är målningen i taket. För väggarna anlitar vi nog en riktig målare. Och så ska vi ha radiatorer för värmen. Slutligen är det golvläggningen. Men innan dess måste vi få hit muraren att ansluta pelletskaminen. Och så var det räcket till loftet också. Elektrikern måste dit en sväng, kom jag på.

Ja, det är lätt att gå händelserna i förväg. Det är alltid mer kvar än man tror.

Plötsligt fick snickarna en vakans och då fick istället vi äran av att få ett besök. Vi hade sedan länge bokat in oss för att bland annat få hjälp med taket på ladan och lite eftersläpande arbeten inomhus, sådant som vi inte riktigt kan göra själva. I varje fall inte lika bra.

Stefan var på semester denna vecka men Andreas började själv med taklisterna i köket. Sedan hjälpte jag honom att hämta och sätta upp ställningen vid ladan för takarbetena. Och vi hjälptes åt att riva av den befintliga plåten och de murkna bräderna vid takfoten och gavlarna.

Plåten ska återanvändas – naturligtvis. Det är egentligen inte så mycket fel på den, men den satt dåligt fast i läkten som passerat bäst före datum för många år sedan.

Under plåten låg den ursprungliga takbeläggningen, träspån eller pärt, precis som det var på bostadshuset. Och troligen också på bäckhuset, som en gång var snickarverkstad. Därefter lades tegel på ladan och före 1975 byttes det ut mot pannplåten.

Det mesta av spåntaket får ligga kvar och ny läktning görs ovanpå eftersom det är ett jättejobb att riva, men vid takfot och gavlar måste det tas bort. Vi samlar ihop det och använder det som tändved i spis och kakelugn.

Det mesta av förarbetet för att lägga ny plåt hanns med denna vecka och det var en ansträngade vecka för oss, även om vi huvudsakligen bara var hantlangare. Det blir fruktansvärt mycket skräp av de gamla spånen.

Fortsättning följer. Det här var bara norra sidan. Sen ska ny plåt på och sedan blir det södra sidan.

Efter att ha klarat av fällningen på södra sidan om ladan tog ”vi” itu med den norra sidan. Där fanns ett antal stora granar som stod alldeles för tätt och dessutom skuggade för växthuset på Nyåkern. Det var inte så mycket plats att fälla dem på utan de måste alla läggas ner i samma riktning. Det blev till slut en jättehög av ris och stammar att ta rätt på. Men det fick han med traktorn göra.

Sen ville vi ha lite mera uppstädat så vi har själva hållit på hela veckan med att dra ihop mindre kvistar som ska eldas upp ute och halvstora grenar som ska bli spisved.

Studerade årsringarna på det första trädet och som ni kan se var det rätt så tätvuxet i kärnan. De första 40 åren blev det ca. 20 cm i diameter, men de sista 30 växte det på sig mycket mer. Kanske kan man dra någon analogi med sitt eget liv? Eller också kan man inte det.

Klicka på bilderna för att se dem i större storlek

Det har i alla fall blivit mycket öppnare kring ladan. Av stockarna ska det så småningom bli bräder och plank för diverse ändamål.

Efter en kort visit i Köpenhamn kände vi oss mogna att ta ett krafttag med förberedelserna för årets arbeten. Det ska bli solpaneler på ladan och då behöver alla skuggande träd tas bort. Den stora björken var väl den som vi var mest oroliga för. Det fanns en smal sektor inom vilken den måste falla för att inte krascha något.

Med hjälp av ett proffs samt vajer och spännblock lyckades det att få bjässen som var över 20 m hög att landa exakt som önskat.

Här faller den…

Här kan ni se hur den faller i en bildsekvens om 14 bilder (eget fönster).

Sen fälldes de övriga björkarna och tallarna och nu ser vi fram emot en vecka av arbete att ta hand om ris och det som ska bli ved. De stora stammarna går till en vedtillverkare. Dom är alldeles för tunga att hantera.

Och bilderna från Köpenhamn kommer snart till bildgalleriet.

Först ska vi ge er lite uppföljning på fiberinstallationen. Uppkopplingen har gått som på räls. Snabbt och säkert – utom en dag i förra veckan. Plötsligt var det stopp. Ringde förstås supporten och dom försökte med en massa förklaringar om felet. Inget hjälpte.

6 timmar senare ringde dom upp och då hade dom kommit på att ”någon” hade grävt av fiberkabeln inne i Järbo tidigt på morgonen! Dåligt att supporten inte hade koll på det. Dåligt att den som grävde av kabeln var samma bolags avdelning för vatten och avlopp! Ridå!

Men felet var avhjälpt till kvällen.

Vi har hunnit med att prova teve via fibern, men det var bara reklamkanaler så den tjänsten sade vi upp efter ett par dagar. Det vill vi inte betala för. Det räcker med de kanaler som kommer via antennen.

Den senaste helgen har det snöat ihållande och vi har varit fullt upptagna med att skotta och köra snöslunga och plogen och skotta ännu mer. Det har nog kommit bortåt de 30 cm som SMHI utlovade. Och det har blivit en massa kutande kors och tvärs över tomten med snöskoveln i högsta hugg.

Då kom jag att tänka på att jag kanske skulle dokumentera detta genom att sätta igång den nyanskaffade appen i iPhonen; Runkeeper som egentligen är till för att spåra motionsrundan. Men snöskottning är väl motion om något! Så den fick vara igång under en halvtimme. Det såg ut så här efteråt.

0,28 miles (knappt 500 m) och 58 kalorier säger den. Men kroppen tror att är mycket mer. Finns det ingen ”snöskottningsapp”? Som är lite mera rättvis.

Passade på att mäta snödjupen i dag också. 59 cm enligt den slitna tumstocken.

Äntligen! I går kom grabbarna från Trebiq och kopplade in fibern och monterade fiberboxen så att vi kunde ansluta datorerna. Det här har vi tjatat oss till. Sandnet har visat ett ganska så svalt intresse hela vägen. Och allt var ju klart för installation redan i början av november.

Själva installationen visade sig vara ganska enkel. I kopplingsskåpet vid vägen kopplar man in ”huvudfibern”…

…och sen ”blåser” man i kundfibern med hjälp av tryckluft ut till kopplingsskåpet där den skarvas ihop med huvudfibern. Sen monteras en fiberbox som sitter i vår elcentral. Där konverteras fibern (de små blå och gröna kontakterna) till TP-kabel (enkelt uttryckt). För kunden är det här en ”black box” som man inte behöver bry sig om egentligen. Här ansluter man en vanlig RJ45 och sen är allt som vanligt, d.v.s. router, datorer etc.

Men det var inte riktigt som vanligt – eller också var det alldeles som vanligt! Den gamla routern som vi redan hade la plötsligt av. Den fungerade inte längre. En resa till Sandviken och 800 kronor senare kunde vi äntligen ropa hej.

Vi räknar den 19 december 2014 som en märkesdag för kommunikationen. Den här dagen skulle mamma ha fyllt 105 år. Vi lever i en annan värld än för drygt ett sekel sedan.

Slutligen önskar vi alla bloggläsare God Jul och Gott Nytt År.

Åsså ringde slaktaren och sa att det var dags att hämta grisarna. Vi tog bilen och släpet och åkte iväg. Till oss blev det fyra kartonger med nästan 100 kg kött. Det är mycket, väldigt mycket!

Resten av dagen gick åt att sortera och dela upp i mindre bitar så att de skulle gå in i frysen. Och skinkorna fick åka vidare till kocken som ska laga till dom efter samma recept som i fjol vid matfestivalen.

En del fick bli färs. Den gamla köttkvarnen visade sig fungera alldeles utmärkt.

Slutligen var det dags för provsmakning. Katten Leo fick agera munskänk och hans kräsna smak- och luktsinne godkände utan vidare köttet.

Vi själva fick varsin fläskkotlett till lördagsmiddag, marinerad i Jerk, en jamaikansk krydda och stekt i ugn. Underbart gott.

Det är kanske säkrast med ett frågetecken efter rubriken. För allting är försenat cirka en månad vågar vi nog påstå. Först nu när vi är på väg in i december har kylan och tjälen kommit.

Nyss hörde jag på radio (Meny) om en person som under en period provat att enbart äta svenskodlad mat som ett experiment om landet skulle råka ut för någon katastrof eller avspärrning. Vårt eget experiment i odling går ut på att försöka äta (och äta upp) allt vi odlar själva. Härodlat, kan man väl kalla det. Möjligen kan det tidvis bli lite ensidigt, men det går ju att frysa in en del. Vi har ätit en hel del pumpasoppa t.ex.

Vi har förberett för nästa säsongs odling genom att gräva om den gamla komposten och lägga markplast på den för att kväva alla ogräs. Trots ovanstående ska det bli pumpa och squash är meningen. Man skär hål i plasten och sätter i plantorna som då kan suga åt sig all näring utan konkurrens. Det kan bli stor skörd om vädret är nådigt.

I nästa vecka åker grisarna till slakt. Dom är rätt så stora nu och vi funderar på om frysen kommer att räcka till. Det kommer att bli en utmaning att hitta recept på nya rätter och nya recept på allt en gris bjuder på.

Det är bara en gris som vi har bokat in och den ska delas med barn och barnbarn.