husohemskt

Det har inte blivit så mycket skrivet på denna blogg på senare tid. En orsak är att den huvudsakligen har varit ägnad åt husbyggandet. Lite annat, ja tillochmed mycket annat, har väl slunkit med också. Men byggandet börjar närma sig det ointressanta slutet.

Syftet har varit att kommunicera med vänner och bekanta om vad vi håller på med i denna gudsförgätna håla i Gästrikeskogarna.

Nu vill jag gå vidare med kommunikationen på ett annat sätt och inbjuder er härmed till ”Dagboken” som inte är en dagbok utan en övning (för mig) i webbprogrammering. I dagboken kommer det små inlägg om aktuella saker när jag får lust. Ni får ingen regelmässig avisering – i varje fall är ingen sådan påtänkt ännu – utan ni får komma ihåg den nya dagboken.

Däremot så kommer det kanske lite inlägg på Facebook så de som ser mina poster där får en liten påminnelse.

Good bye och på återseende!

Sportlovsvecka, solen står som spön i backen, nätterna är kalla men på dagen värmer solen. Då ska man vila upp sig med lite skidåkning i Kungsberget. Anläggningen har vuxit till sig på alla sätt sedan jag åkte sist – kan det ha varit för mer än 10 år sedan? Många nya nerfarter och nytt gästcenter för liftkort och uthyrning av utrustning.

Så jag åkte dit med en kunnig guide och instruktör, mina gamla skidor och en hög ambitionsnivå. Upp i liften bara, visserligen bara i barnbacken, men det var mest för att värma upp Tage (knatteålder).

Och så skulle man nerför då. Men mina gamla skidor var som att åka på ohyvlad plank och jag var sjösvettig när jag äntligen kom ner. Nej, det var bara att återvända till uthyrningen och hämta nya moderna skidor.

Det var minsann skillnad! Nu blev det plötsligt roligt igen! Kompisen Tage var visserligen först ner i alla backar och gav mig en riktig match. För att inte tala om alla muskler som jag inte visste om och som gjorde sig mer och mer påminda under dagen.

Efter en lunch vid en grillplats blev det några vändor till och jag var glad att vi köpt liftkort för bara 3 timmar.

Här en välbehövlig vila halvvägs ner och sen en stund med en cappuccino i baren före hemfärd.

Nu har jag skrotat alla gamla utförsskidor. De åker till återvinningen nästa gång vi ska dit!

PS.
Träningsvärken uteblev, konstigt nog.

Foto: Liv Nilsson

Puh! Det har varit en jobbig vecka, mest för ”födelsedagsbarnet” själv som i vanlig ordning har fått stå för planering, matlagning och servering. Själv har jag skött lite markservice som vedhuggning och snöskottning, också det i vanlig ordning.

Isbaren har också gjort sin tjänst från arla morgonstund på onsdag.

Och den kommer nog att stå kvar ett bra tag efter det att snön smält. Den har nämligen härdats av växelvis töande och kyla.

Vi fortsätter vårt idoga byggande för att göra klart med alla detaljer inne och ute och ser också fram emot en fin odlingssäsong. Välkomna på ett besök!

Glädjande nog(!) har det blivit vinter även om det blev ett avbrott med tö och slask. Sen har det kommit lite mera snö och varit kallt, men nu är det blidväder igen. Det gäller att passa på att bygga på snöhögen ordentligt när det är kramsnö och hoppas på att det töar och fryser om vartannat så att det blir lite substans i den. Det är lättare med vädrets hjälp än att försöka vattna på.

Formen är inte riktigt utmejslad ännu. Och riktigt hur den ska se ut är inte bestämt. Naturen får vara med och bestämma.

Väderprognosen räcker inte riktigt ända fram till vecka 7 så det är bara att hoppas på ”lagom” av allt.

Någon som undrar vad vi håller på med?

Klicka på bilderna för att se i större storlek

Kan man se någon liknelse mellan resterna på tallriken och årets sista dag? Tja, uppätet, slut, bara den goda smaken kvar. Det här var dock inte det sista av grisen Tian, det ligger några bitar kvar i frysen, men deras dagar är räknade.

2015 blev ett år av mycket arbete och många upplevelser. Ni som har följt bloggen har fått del av detta men ibland tycker jag att bilderna inte riktigt har gjorts rättvisa. De är små och går inte att förstora. Av det skälet och för att få en överblick av hela året har vi satt ihop bilderna från bloggen plus några andra till ett bildgalleri som blir som en årskrönika.

Den är kanske mest gjord för oss själva. När åren rullar undan så blir det allt svårare att hålla ordning på när man gjorde vad och tvärtom. Så det är inte så dumt att sortera bilderna medan man kommer ihåg.

Det för oss osökt in på det kommande året. Det är trots allt en hel del arbeten kvar att göra på huset som kommer att visas på huswebben. Men jag vill också ägna mig åt uppdateringar av familjewebben (thastrom.net). Den har med tiden blivit ganska så rörig. Det är inget nyårslöfte, sådana är bäst att akta sig för!

Och vi inbjuder er att besöka oss IRL om ni har tid eller råkar ha vägarna förbi.

Övergången från sommar- till vintertid (och tvärtom) följs alltid av en dag med att gå runt och ställa om alla tidur för ytter- och innerbelysningar som vi har på alla möjliga och omöjliga ställen. Och varje gång är det lika omöjligt att få det att fungera perfekt. Varför, kan man undra – det är ju bara en timmes skillnad?

Lagom till detta tidsskifte blev den nya ytterbelysningen klar, pollarna vid infarten. Så nu har vi alltså en lyktstolpe vid ena infarten och rena landningsbanebelysningen vid den andra. Känn er välkomna!

Men vintern har inte kommit, inte alls, men det gäller att försöka hinna äta av alla sena grönsaker som ännu inte nupits av frosten. Så här gäller det att hitta på passande maträtter. Den gamla wokpannan har kommit till heders och vi fann att den passade utmärkt på vedspisen. Det går snabbt att få den het genom att lyfta upp en platta på spisen och låta lågorna värma direkt.

Wok är ett sätt att laga mat som går att variera i oändlighet och både färska saker och rester går att mixa.

Aspen bakom ladan glöder som en eldslåga i eftermiddagssolen men det är lite svårt att fånga den rättvisande på fotot. Oktober har hittills bjudit på strålande höstväder med lite lagom frost på morgnarna och sedan solvarma dagar. Vi håller på med att ställa i ordning för vintern; veden har kapats och kluvits och ligger under tak, växter som ska vinterförvaras plockas in m.m.

Mitt uppe i allt höststöket så har jag fått ett nytt (nästan) heltidsjobb, nämligen att vara arbetsledare för ett vindskydd för djuren på Björkmuren. Vi har fått ”gubbar” från Sandvikens kommuns Arbetsmarknadscentrum och det innebär att jag måste vara med och visa alla moment och för att det ska bli något gjort så får jag jobba själv också.

Det är ”lag på” att utegående djur ska ha skydd för väder och vind under den kalla årstiden. Det här blir en rejält stor byggnad med plats för hästar och får. Och som vanligt ställer man upp och ”hjälper till”…

Men det borde vara lag på att man inte ska behöva jobba mer än 6 timmar om dagen när man fyllt 70.

Järnvägsmuseet i Gävle hade ännu ett stort evenemang – Eltåg 100 år – i helgen. Och vi var där, förstås, tillsammans med alla andra tågnördar.

Det som har dragit till sig en massa medial uppmärksamhet är loket ”Krokodilen”, ett schweiziskt lok av stora dimensioner. Det har bogserats upp ända hit under en äventyrlig resa med lagerskada m.m. och alla tågfotografer har flockats kring spåren och knäppt bilder. Nu stod det alltså på järnvägsmuseum för allmän beskådan.

Under söndagen skulle flera av loken ut och resa flera turer från Gävle och åter.

Naturligtvis hade jag stor lust att bege mig ut vid spåret för att knäppa bilder, men jag kände att jag inte har tid med det. Det finns fortfarande väldigt mycket att göra med trädgården och här i huset. Jag har dessutom fått ett annat bygge på halsen – ett vindskydd för djuren i Björkmuren där jag måste arbetsleda ”gubbarna” som vi fått låna från Sandvikens kommuns arbetsmarknadsenhet. De är inte riktigt självgående, tyvärr.

Alla bilder från evenemanget har jag lagt i ett bildgalleri.

Först ska vi ge er lite uppföljning på fiberinstallationen. Uppkopplingen har gått som på räls. Snabbt och säkert – utom en dag i förra veckan. Plötsligt var det stopp. Ringde förstås supporten och dom försökte med en massa förklaringar om felet. Inget hjälpte.

6 timmar senare ringde dom upp och då hade dom kommit på att ”någon” hade grävt av fiberkabeln inne i Järbo tidigt på morgonen! Dåligt att supporten inte hade koll på det. Dåligt att den som grävde av kabeln var samma bolags avdelning för vatten och avlopp! Ridå!

Men felet var avhjälpt till kvällen.

Vi har hunnit med att prova teve via fibern, men det var bara reklamkanaler så den tjänsten sade vi upp efter ett par dagar. Det vill vi inte betala för. Det räcker med de kanaler som kommer via antennen.

Den senaste helgen har det snöat ihållande och vi har varit fullt upptagna med att skotta och köra snöslunga och plogen och skotta ännu mer. Det har nog kommit bortåt de 30 cm som SMHI utlovade. Och det har blivit en massa kutande kors och tvärs över tomten med snöskoveln i högsta hugg.

Då kom jag att tänka på att jag kanske skulle dokumentera detta genom att sätta igång den nyanskaffade appen i iPhonen; Runkeeper som egentligen är till för att spåra motionsrundan. Men snöskottning är väl motion om något! Så den fick vara igång under en halvtimme. Det såg ut så här efteråt.

0,28 miles (knappt 500 m) och 58 kalorier säger den. Men kroppen tror att är mycket mer. Finns det ingen ”snöskottningsapp”? Som är lite mera rättvis.

Passade på att mäta snödjupen i dag också. 59 cm enligt den slitna tumstocken.

Äntligen! I går kom grabbarna från Trebiq och kopplade in fibern och monterade fiberboxen så att vi kunde ansluta datorerna. Det här har vi tjatat oss till. Sandnet har visat ett ganska så svalt intresse hela vägen. Och allt var ju klart för installation redan i början av november.

Själva installationen visade sig vara ganska enkel. I kopplingsskåpet vid vägen kopplar man in ”huvudfibern”…

…och sen ”blåser” man i kundfibern med hjälp av tryckluft ut till kopplingsskåpet där den skarvas ihop med huvudfibern. Sen monteras en fiberbox som sitter i vår elcentral. Där konverteras fibern (de små blå och gröna kontakterna) till TP-kabel (enkelt uttryckt). För kunden är det här en ”black box” som man inte behöver bry sig om egentligen. Här ansluter man en vanlig RJ45 och sen är allt som vanligt, d.v.s. router, datorer etc.

Men det var inte riktigt som vanligt – eller också var det alldeles som vanligt! Den gamla routern som vi redan hade la plötsligt av. Den fungerade inte längre. En resa till Sandviken och 800 kronor senare kunde vi äntligen ropa hej.

Vi räknar den 19 december 2014 som en märkesdag för kommunikationen. Den här dagen skulle mamma ha fyllt 105 år. Vi lever i en annan värld än för drygt ett sekel sedan.

Slutligen önskar vi alla bloggläsare God Jul och Gott Nytt År.