husohemskt

För några dagar sedan rullade stora bullrande maskiner in i skogen som gränsar till oss. Med dunder och brak föll träden och travades ihop i stora vältor. Vi har redan för länge sedan sett märkningar och lappar om att avverkning var på gång. Lite oroliga har vi inväntat vad som skulle hända. Det här gäller slutavverkning, d.v.s. alla träd ska fällas.

Inte mycket har skett i skogen på säkert 50 år så det är nog nödvändigt att göra något radikalt.

Här är två bilder från ungefär samma ställe med en veckas mellanrum – före och efter avverkningen. Det blir helt klart ljusare även om det första fototillfället är ”orättvist” med mulet väder medan solen lyste vid det senare.

Jag har även gjort en panoramabild i cirka 180 grader. Den är sammansatt av 7 foton tagna från toppen av den kulle som är centrum i avverkningen. Klicka på länken för att öppna bilden i ett nytt fönster. För att se den i full skala går det att klicka på bilden och sedan panorera. Längst till vänster är Hålldammsvägen, ganska mitt i bilden är vår granne på nr 43 och längs till höger är Smeds.

Panoramabild över avverkningen

Själva planerar vi en del avverkning under vintern. Dels ska vi ta bort träd som annars kommer att skugga solpanelerna på ladan som ska monteras till våren och dels ska vi ta några fler träd som skuggar det nya växthuset för mycket.

Nu är allt klappat och klart för bredbandsfibern. Fiberkabeln är nedgrävd, kopplingsskåpet är uppställt och tomrör framdraget till elcentralen. Nu väntar vi bara på Sandnet. Här i den här gropen möts vi, men när? Inga besked därifrån… Så det är fortfarande FF, ”Före Fiber”.

Vår granne som också ska ha fiberanslutning är en hejare på grävmaskin. Nu i helgen har han grävt resten av sträckan från sig och till oss och den sträcka på andra sidan ån som ska gå till anslutningen till bredbandsleverantören, d.v.s. Sandnet (Sandvikens Energi som har monopol på fiber här).

Själva har vi dragit tomröret för fibern från tomtgräns vid vägen och till elcentralen inne i huset. Detta arbete har varit förberett, delvis sen mer än 20 år tillbaka genom tomrör i mark för tele. Senare utökades tomröret i samband med grävningen för avloppet 2003.

Så nu skulle det bara vara att dra i fiberröret då? Nej, det visade sig inte vara helt enkelt. Vi måste dra ur telekabeln och därefter dra ny telekabel plus fiberröret. Sträckan är drygt 30 m. Och det verkade gå som smort de första 29 metrarna, sen var det tvärstopp!

Det blev till att gräva ytterligare en bit för hand och sen gick det bra. Nu återstod bara att koppla den nya telekabeln och då hade det börjat regna och det var inte alls trevligt att stå i den leriga gropen och försöka pilla ihop de klena kabelsnuttarna medan mörkret föll. Första försöket gick naturligtvis inte bra, men efter ytterligare en tur ut i regn och lera fick vi det att fungera.

På grund av väderomständigheterna blev det inga bilder heller.

Förra helgens äventyr med fiberdragningen under Hyttbron med hjälp av en rank roddbåt på Jädraån är heller inte dokumenterat av samma skäl. Lika bra det, eftersom vi inte hittade flytvästarna som vi borde haft på oss.

Äntligen har vi kunnat sätta spaden i backen för ”fiber till hemmet” som Sandnet kallar sin utbyggnad av fibernätet. Det var bara det att erbjudandet att ansluta sig gällde enbart de centrala kvarteren. Hem till oss var det ytterligar 523,5 m.

Vad gör man då? Jo, vi startade ett projekt att lägga kabel själva den sträckan. Men det var inte så ”bara”. Först måste vi ha avtal med väghållarna, d.v.s. två vägföreningar var berörda. Det gick ju lätt nu när vi känner alla viktiga personer i byn.

Sen visade det sig att Hyttbacken delvis var ”fornminne”, men Länsstyrelsen var snabba med att ge tillåtelse att gräva den smala och grunda kabelränna som krävs för fiber.

Däremot tog kommunens bygg- och miljökontor 8 veckor på sig att klura ut att det faktiskt inte krävdes någon dispens från strandskyddet trots att fibern skulle förläggas på ömse sidor av ån.

Som en stark pådrivande faktor visade sig vår nya granne i Smeds vara. Han och familjen ville ha fiber för barnens skull och dessutom jobbar han på Elektro-Kapsel, har bra kunskaper om fiber och har tillgång till grävmaskin. Om två hushåll delar på kostnaderna för grävningen och material så blir det billigare för vart och ett.

Nu kunde vi väl göra beställningen till Sandnet? Jo då, men innan alla tekniska agremanger var utredda var vi inne i älgjaktsveckan och då stannar Sverige. Men när älgkvoten var fylld kunde JJ börja gräva. Så i dag var det full fart. 300 m schakt och sen dragning av fiber är avklarad!

Med början från ån och Hyttbron grävde den lilla maskinen snabbt fram till oss och till anslutningspunkten.

Nästa vecka fortsätter vi arbetet.

Äppelmustningen tar sin tid, det är gott om äpplen i år och folk kommer var och varannan dag för att prova på eller köra en omgång till. Och alla tycker att är roligt att smaka på resultatet. Det är en suverän metod att snabbt ta hand om mycket frukt. Den torra pressmassan får grisarna sen. Inget förfars.

Men nu har vi också satt fart med att få skärmtaket vid ladan klart innan det blir vinter. Plåten kan inte läggas i år, men vi tänkte lägga en presenning som provisorium. Än så länge är vädret milt.

När det här är klart får vi inrikta oss att arbeta av surdegen allrummet. Det måste helt enkelt isoleras i taket nu.

Följ med våra andra aktiviteter på Facebook: Omställning Järbo, Brännässlan och Järboportalen.

I dag tog vi ledigt från mustningen och andra bestyr och åkte till Gävle för ett besök på Järnvägsmuséet och deras utställning av gamla fordon m.m. Årgångståget ångade in på Hennans station med Sveriges största ånglok littera F1200 i täten. Här följer några bilder av läckra lok och en naturtrogen modelljärnväg.

Klicka för att förstora bilderna

På hemvägen passade vi naturligtvis på att köpa in material till pågående bygge och en massa flaskor att fylla must i.

Ciderjäsningen har startats och vi går i spänd väntan på resultatet.

Ja, vilken kategori ska man sätta på detta inlägg? Kanske ”mat”? För resultatet av odlingarna är ju att skapa ätliga produkter.

Nu har det blivit dags att provköra mustpressen. Äpplena i våra träd har dunsat i backen under ett par veckor nu och vi har samlat upp i hinkar och baljor. Något måste göras av dem.

I bildgalleriet kan ni följa hur processen går till. Resultatet blev helt underbart! Dessa fula och näst intill oätliga frukter innehåller en fantastisk saft.

Musten är mörk och grumlig, men det är helt i sin ordning. Vi har tillsatt konserveringsmedel till denna första sats om 6 liter. Sen ska vi försöka att jäsa cider av den.

Mustningsanläggningen visade sig ha diverse barnsjukdomar, konstruktionsfel och handhavandebrister, men de ska rättas till allteftersom, för det ska bli mera must, mycket mer.

I går var det värmerekord, 33 grader. I dag har temperaturen varit lägre, men luftfuktigheten högre så det har känts som om det var lika varmt. På eftermiddagen kom det något som liknade regn. I cirka 5 minuter. Man hann inte ens bli blöt. Något mätbart regn har inte kommit sedan 16 juli, då 1 mm.

Våra odlingar har fått bevattning från bäcken. Pumpen har fått gå åtskilliga timmar varje dag. Men potatisen har vi inte vattnat. Det märks inte på blasten som är över meterhög i ena delen av landet. Det kan nog delvis bero på sort. Men det är nog rekord – åtminstone vad jag minns.

Nej, det är inget fusk med bilden! Jag skyms nästan av den höga Penelope-blasten.

Vi har grävt upp ett par stånd för att se om själva potatisen är i samma klass, men nej, den är ännu(?) inte fullt utväxt. Medan vi nu en period livnär oss på fjolårspotatis (fullt ätbar!) och den färska squashen och massor av sallad så får vi se om den växer till sig. Och vi kommer inte att behöva inhandla mer än mjölk, smör och bröd i butiken. Snart kommer tomaterna också i växthusen.

Så här kan det gå när rödbetorna får växa okontrollerat och den går i blom.

Trots den intensiva värmeböljan har vi satt igång ett flertal stora projekt. Som om det inte räcker med att sköta odlingarna, vilka just tack vare värmen växer så det knakar, men de behöver vatten. Det blir till att dra runt slangar och vattenspridare så att alla får tillräckligt. Att vi har bäcken är en välsingnelse. Den brusar inte som en vårflod men den ger ett stadigt flöde som räcker till bevattningen.

Vi fick två träd som gåva förra helgen och nu skulle de planteras. Efter konstens alla regler grävdes först en grop för äppelträdet. Där kunde konstateras att marken var helt snustorr. Sen fylldes gropen med kompostjord, planteringsjord och gödsel (ur säck) och det lilla trädet sattes ner.

Det andra trädet är en ginnalalönn och den sattes på norra sidan. Här är marken nästan ren morän, full med stenar. Rena straffarbetet att gräva i värmen, men vi hoppas att trädet klarar sig.

Det var i stort sett två dagars arbete det. För att söka lindring från hettan satte vi i gång med städning i ladugården. Därinne är det ganska mycket svalare. Så först ut med alla grejer så att man kan röra sig. Sen sorteras sakerna och läggs upp på hyllor och i lådor. Om någon behöver planteringskrukor så har vi ett stort lager!

Ett annat projekt som startades tidigare i sommar är att bygga tak över gödselplattan så att vi kan få ett bra vedupplag. Där har gjutits fundament för stolpar, men medan ladugårdssaneringen pågår så får det bygget vänta lite.

I dag kom ”kossorna” till beteshagen. Det är Tina och Roberts ungdjur som får lite fräscht gräs. Vi har satt upp stolpar runt Nyåkern – ett slitgöra även det i värmen, men nu behöver vi bara ge djuren friskt vatten varje dag.

Och mellan varven har jag byggt på äppelmusteriet. Ramen för pressen är tillverkad av en firma här i Järbo och häromdagen kom brevbäraren med ett stort paket med en fruktkross där äpplena ska rivas innan de pressas. Allt monteras på ett återanvänt bordsstativ från kontoret. Bild kommer när apparaten blir klar.

Nu väntar vi bara på att äpplena ska mogna.

Nu äntligen har vi på allvar hunnit ta itu med våra flyttkartonger på logen. De har ju stått där sedan vi flyttade hit 2008. Då höll vi ju på med bygget för fullt och hade varken tid eller plats att packa upp bohaget från Uppsala. Och sen har det alltid kommit till något annat med högre prioritet än flyttkartongerna. Vi har inte heller känt att vi behöver några speciella saker efter som vi under åren haft dubbla uppsättningar av det mesta.

Men nu måste vi faktiskt sätta igång. Planen är att plocka ut allt som vi inte behöver och sälja på loppis i sommar. Passande nog har vädret varit lite ostadigt så inomhusarbete har passat bra.

Men några saker har vi faktiskt undrat över: Några vinterkläder har varit ”försvunna” och ett antal hyllor till skänken i köket har vi letat efter. I dag dök de upp. Eller rättare sagt, vi dök ner i ett antal kartonger och där hittades de försvunna objekten.

En del andra överraskningar fick vi också. Saker som vi hade glömt bort att vi hade återfanns.

Men det är faktiskt inte helt lätt att skiljas från många av de ting som samlats på hyllor och i skåp och lådor. Frågan är om det är någon annan som vill ha dem?

Kalenderåret kan indelas i tre perioder: före potatissättningen, efter potatisupptagningen och perioden däremellan.

I höstas hann vi inte med grävningen eftersom vi hade matfestivalen att tänka på. Därför blev det väldigt tungt att gräva nu och det tog lång tid. I dag fräste vi och drog fårorna och äntligen kom pärerna i jorden. Det känns som en stor lättnad. Nu kan vi inte göra något annat än rensa och kupa innan det är dags att skörda.

En anledning till att det blev lite sent med sättningen i år var att jag var iväg på en liten semestertur som gick till Bodö och Lofoten i Norge. Det var en skön avkoppling och nya vyer. Vi gjorde bland annat ett besök i ett mycket annorlunda hus, det så kallade Naturhuset på en ö utanför Bodö. Se gärna bildgalleriet här: http://norge-14.thastrom.net/#!album-32.

Om vi skulle ha byggt nytt så kanske det skulle ha blivit något åt det hållet?