husohemskt

Vår granne som också ska ha fiberanslutning är en hejare på grävmaskin. Nu i helgen har han grävt resten av sträckan från sig och till oss och den sträcka på andra sidan ån som ska gå till anslutningen till bredbandsleverantören, d.v.s. Sandnet (Sandvikens Energi som har monopol på fiber här).

Själva har vi dragit tomröret för fibern från tomtgräns vid vägen och till elcentralen inne i huset. Detta arbete har varit förberett, delvis sen mer än 20 år tillbaka genom tomrör i mark för tele. Senare utökades tomröret i samband med grävningen för avloppet 2003.

Så nu skulle det bara vara att dra i fiberröret då? Nej, det visade sig inte vara helt enkelt. Vi måste dra ur telekabeln och därefter dra ny telekabel plus fiberröret. Sträckan är drygt 30 m. Och det verkade gå som smort de första 29 metrarna, sen var det tvärstopp!

Det blev till att gräva ytterligare en bit för hand och sen gick det bra. Nu återstod bara att koppla den nya telekabeln och då hade det börjat regna och det var inte alls trevligt att stå i den leriga gropen och försöka pilla ihop de klena kabelsnuttarna medan mörkret föll. Första försöket gick naturligtvis inte bra, men efter ytterligare en tur ut i regn och lera fick vi det att fungera.

På grund av väderomständigheterna blev det inga bilder heller.

Förra helgens äventyr med fiberdragningen under Hyttbron med hjälp av en rank roddbåt på Jädraån är heller inte dokumenterat av samma skäl. Lika bra det, eftersom vi inte hittade flytvästarna som vi borde haft på oss.

Äntligen har vi kunnat sätta spaden i backen för ”fiber till hemmet” som Sandnet kallar sin utbyggnad av fibernätet. Det var bara det att erbjudandet att ansluta sig gällde enbart de centrala kvarteren. Hem till oss var det ytterligar 523,5 m.

Vad gör man då? Jo, vi startade ett projekt att lägga kabel själva den sträckan. Men det var inte så ”bara”. Först måste vi ha avtal med väghållarna, d.v.s. två vägföreningar var berörda. Det gick ju lätt nu när vi känner alla viktiga personer i byn.

Sen visade det sig att Hyttbacken delvis var ”fornminne”, men Länsstyrelsen var snabba med att ge tillåtelse att gräva den smala och grunda kabelränna som krävs för fiber.

Däremot tog kommunens bygg- och miljökontor 8 veckor på sig att klura ut att det faktiskt inte krävdes någon dispens från strandskyddet trots att fibern skulle förläggas på ömse sidor av ån.

Som en stark pådrivande faktor visade sig vår nya granne i Smeds vara. Han och familjen ville ha fiber för barnens skull och dessutom jobbar han på Elektro-Kapsel, har bra kunskaper om fiber och har tillgång till grävmaskin. Om två hushåll delar på kostnaderna för grävningen och material så blir det billigare för vart och ett.

Nu kunde vi väl göra beställningen till Sandnet? Jo då, men innan alla tekniska agremanger var utredda var vi inne i älgjaktsveckan och då stannar Sverige. Men när älgkvoten var fylld kunde JJ börja gräva. Så i dag var det full fart. 300 m schakt och sen dragning av fiber är avklarad!

Med början från ån och Hyttbron grävde den lilla maskinen snabbt fram till oss och till anslutningspunkten.

Nästa vecka fortsätter vi arbetet.

Äppelmustningen tar sin tid, det är gott om äpplen i år och folk kommer var och varannan dag för att prova på eller köra en omgång till. Och alla tycker att är roligt att smaka på resultatet. Det är en suverän metod att snabbt ta hand om mycket frukt. Den torra pressmassan får grisarna sen. Inget förfars.

Men nu har vi också satt fart med att få skärmtaket vid ladan klart innan det blir vinter. Plåten kan inte läggas i år, men vi tänkte lägga en presenning som provisorium. Än så länge är vädret milt.

När det här är klart får vi inrikta oss att arbeta av surdegen allrummet. Det måste helt enkelt isoleras i taket nu.

Följ med våra andra aktiviteter på Facebook: Omställning Järbo, Brännässlan och Järboportalen.

Trots den intensiva värmeböljan har vi satt igång ett flertal stora projekt. Som om det inte räcker med att sköta odlingarna, vilka just tack vare värmen växer så det knakar, men de behöver vatten. Det blir till att dra runt slangar och vattenspridare så att alla får tillräckligt. Att vi har bäcken är en välsingnelse. Den brusar inte som en vårflod men den ger ett stadigt flöde som räcker till bevattningen.

Vi fick två träd som gåva förra helgen och nu skulle de planteras. Efter konstens alla regler grävdes först en grop för äppelträdet. Där kunde konstateras att marken var helt snustorr. Sen fylldes gropen med kompostjord, planteringsjord och gödsel (ur säck) och det lilla trädet sattes ner.

Det andra trädet är en ginnalalönn och den sattes på norra sidan. Här är marken nästan ren morän, full med stenar. Rena straffarbetet att gräva i värmen, men vi hoppas att trädet klarar sig.

Det var i stort sett två dagars arbete det. För att söka lindring från hettan satte vi i gång med städning i ladugården. Därinne är det ganska mycket svalare. Så först ut med alla grejer så att man kan röra sig. Sen sorteras sakerna och läggs upp på hyllor och i lådor. Om någon behöver planteringskrukor så har vi ett stort lager!

Ett annat projekt som startades tidigare i sommar är att bygga tak över gödselplattan så att vi kan få ett bra vedupplag. Där har gjutits fundament för stolpar, men medan ladugårdssaneringen pågår så får det bygget vänta lite.

I dag kom ”kossorna” till beteshagen. Det är Tina och Roberts ungdjur som får lite fräscht gräs. Vi har satt upp stolpar runt Nyåkern – ett slitgöra även det i värmen, men nu behöver vi bara ge djuren friskt vatten varje dag.

Och mellan varven har jag byggt på äppelmusteriet. Ramen för pressen är tillverkad av en firma här i Järbo och häromdagen kom brevbäraren med ett stort paket med en fruktkross där äpplena ska rivas innan de pressas. Allt monteras på ett återanvänt bordsstativ från kontoret. Bild kommer när apparaten blir klar.

Nu väntar vi bara på att äpplena ska mogna.

På tisdagen dök det länge inväntade växthuset upp i form av ett SMS från DB Schenker: ”Ett paket kan hämtas…” Så vi åkte till Gävle med släpvagn bakefter och ganska så nyfikna. Det var ett stort paket på 75 kg som bums öppnades vid hemkomsten. En typisk byggsats, inte olik ett gammaldags Mekano, med över 100 lösa delar och en massar skruvar och annat.

Och sen har det varit föreningsmöten och planering av omställningsaktiviteter, fiberkabel, frissan, PRO-vetarna och bilverkstad i ett kör.

På fredag hämtade vi vedkapen för att kapa upp allt vi fällt på Nyåkern. Det tog hela lördagen och till kvällen var cirka 4 kubik travat i väntan på att klyvas respektive transporteras till Börje. Efter detta var man ganska så utslagen.

Söndagen bjöd på soligt vårväder och då eldade vi upp en hög av riset från trädfällningen. Tänkte att det skulle vara lite lagom lugn sysselsättning att vila upp sig med efter vedkapningen. Men det var det inte alls. Så veckan avslutades i rätt så utarbetad form.

Och första halvan av april ser ut att fortsätta i samma tempo.

Bilderna från Gudruns Londonresa har i alla fall samlats i ett album: http://resor.thastrom.net/#!album-30

Redan före jul började vi faktiskt med det stora arbetet att få ordning på den nya delen av tomten. Det innebär att vi fäller träd och röjer sly och ris och rensar upp i diket som utgör sydgräns. Då är det praktiskt med det milda vädret.

Diket leder bort vatten från tomten vid huset och ladan och det som kommer uppifrån skogen. Det har säkert inte varit rensat de senaste fyrtio åren och på ömse sidor är det sly och träd som efterhand har ruttnat och ramlat omkull kors och tvärs. Alla löv och kvistar som fallit i vattnet har multnat och bildat en seg gegga som hindrar flödet.

Så vi har börjat såga upp de hel- och halvruttna träden som ligger ner och klippt av grenar för att kunna vräka allt åt sidan. Sedan har vi med krattor dragit de illaluktande dysjoken åt sidan upp på kanterna – och vips så porlar vattnet fram som en vårbäck.

Så där väldigt vips går det väl inte om man ska vara ärlig. Vi orkar inte med mer än 10 à 20 m per dag. Och även om vi skulle orka så räcker inte dagsljuset till mer än så heller.

Nu är vi i princip klara med första rensningen och blötan får dränera bort så gott det går och så spar vi lite lera till barnbarna. Deras föräldrar skulle älska det!

Vad ska vi kalla den här nya biten mark förresten? Nyåkern, kanske, vad tycker du?