Det här är en direkt fortsättning av förra inslaget. Läs det först om du inte har gjort det.

Trafikverket har för säkerhets skull ställt in all tågtrafik i hela södra Sverige, alltså även Stockholm-Köpenhamn, från torsdag eftermiddag fram till fredag kl. 12. Vårt tåg ska avgå från Stockholm kl 12.21 för resan till Köpenhamn

Väckning kl 5.15 på fredag morgon, resdagen. Det har snöat mera men det är inte så kallt och det blåser lite. Inte mycket av stormen Sven här. Vi äter frukost i lugn och ro och kollar tågtrafiken på nätet. Vårt tåg kommer norrifrån och det varnas för problem längs södra norrlandskusten.

En bekant skjutsar oss till busshållplatsen så vi slipper pulsa i snön. Bussen är några minuter sen och resan in till Sandviken tar lite längre tid än vanligt. Vi byter till bussen mot Gävle och är framme vid stationen i god tid innan ordinarie avgång.

Just det, ordinarie avgång. Den är 10.14 men informationstavlan anger försening på över 2½ timme! Ostkustbanan har stängts av under morgonen. Men det kanske kan lösa sig för det tåg som skulle avgå 8.14 beräknas avgå 10.20. Det kan vi ta i stället.

Tiden närmar sig men det kommer inga utrop. Tiden passeras och tåget tas bort från tavlan. På biljettkontoret vet man ingenting. Nu är klockan 10.35 och tåget kommer plötsligt upp på tavlan igen. Och så kommer det faktiskt där i verkligheten igen. Det avgår 10.40, bara 26 minuter sent sett ur vår synpunkt.

Kl 12.15 kliver vi på vårt ”riktiga” tåg på Stockholm C. Men till samma tåg kommer även alla andra som skulle ha åkt mot Malmö-Köpenhamn under förmiddagen och vars tåg blev inställda. Vi har vår sittplats men övriga får stå och sitta i gångarna. Det är knôkfullt när tåget avgår i rätt tid 12.21. Men det känns trots allt tryggt att vara på väg.

14.30 och vi börjar känna oss hungriga. Ingen mat sedan halv sju i morse utom ett äpple. Tränger mig och klättrar över folket i gången fram till bistrovagnen och tillbaka med diverse att äta. Nu ska vi väl klara oss fram till kvällens middag som Per har bokat in.

15.38 kommer ett SMS från Per om att han är på väg till Arlanda från Stockholm. Han har varit där under dagen för jobbet och vi ska träffas kl 19 på Kongens Nytorv.

Kl 16 meddelar man på tåget att det kommer att stanna i Hässleholm eftersom det är en kontaktledning nedriven längre söderut. Ersättningsbussar väntar. Nu kan vi ana bekymmer. Pinfullt tåg – hur många bussar behövs?

16.35 myllrar alla av tåget. Men var är bussarna? Två bussar och några stackars trafikvärdar. Och det ska gå bussar till Lund, Malmö, Kristianstad och Helsingborg. Den här ekvationen går inte i hop.

Vi står kvar uppe i gången och väntar. Så kommer det en buss till, vi rusar ut och kollar. Nej, några hundra personer till gör likadant och vänder tillbaka besvikna. Denna bussen gick till Helsingborg.

Så håller vi på. Det kommer då och då in en tom buss. De som råkar gå till Malmö blir överfulla utan en chans att vi ens är i närheten. Det går ju inte att stå ute och vänta i snålblåsten heller. Efter en dryg timme har trafikvärdarna gett upp och åkt hem och lämnat resten av resenärerna i sticket.

17.47 meddelar Per att hans flyg är inställt. Vi är i Hässleholm på väg till Per som blir kvar i Stockholm!

De bussar som kommer in med oregelbundna intervall är inte märkta med destination. Det finns ingen märkning på hållplatserna och de stannar var som helst på den långa gatan med följd att folk rusar fram och tillbaka för att få veta vart bussen är på väg.

20.30 har det dock minskat så mycket av väntande att vi börjar hoppas på att komma med nästa. Och jo, det går bra. Som sista personer på den bussen får vi på nåder åka med. Kvar står säkert en busslast till.

20.45 avgång till Malmö. Där är vi kl 22.15 efter en obekväm resa där jag suttit på golvet i bussen ända till Lund där det blev ett par platser lediga. Nu ska vi leta oss till Öresundstågen. Nästa går 22.33.

Under resan har Per meddelat att han blir fast i Stockholm och är ombokad på flyg på söndag e.m.

Kl 23.30 är vi äntligen incheckade på hotellet i Örestad, en nybyggd stadsdel en bit från centrum. Tänkte att vi skulle kunna få en bit mat där men det enda som finns är öl och vin och i den här förorten finns för övrigt bara kontor, ett shoppingcenter och bostäder. En flaska rödtjut får bli kvällsmat. I morgon bitti är en ny dag med hopp om åtminstone frukost.

Hur det gick i Köpenhamn i övrigt återkommer vi till på annat sätt. Men vi kom hem också och strax kom det en ny storm vid namn Ivar. Det borde ha varit Ivan. Han fällde ett träd åt oss.