husohemskt

Novembervädret är fortfarande milt, men det kan vända när som helst, bästa att passa på med en liten utflykt i naturen bland annat för se hur det var med tranbären i år. Det kanske inte är något man plockar i mängder, men kul att ha några i frysen.

Det är inte så långt ut till närmaste myr – Grönmuren – så vi tar en promenad. Det är nyttigt att promenera. Och det är en ganska lagom stor myr.

Och det är inte så blött och tungtrampat för det har inte regnat just mer än det som kom i går. Där ligger tranbären som röda pärlor i mossan, där de är ganska så svårplockade. Solen står lågt fast det är mitt på dagen. Älgen har sina vägar här. Men inga andra än vi är ute och plockar bär. Dom kanske är rädda för vargen. Men skogen känns trygg på något sätt.

Vad kan man göra av tranbär då? Enklast är att frysa dem och äta frostiga med varm kolasås (tjinuskisås eller hur det nu stavas). Sylt och saft går det att göra om man får ihop tillräckligt mycket. Eller också kan man ”krydda” den vanliga lingonsylten med tranbärens kraftiga syrlighet.

Och så fick jag prova appen i den nya telefonen som kan logga motionsrundorna, något helt onödigt och onyttigt!

Det har varit skördetid i vår egen odling och ute i naturen. Förra veckan drog vi till skogs och plockade av trattkantarellerna som gick till torkning. Av de jättehögar vi hade att rensa i köket blev det till slut 725 g. På bilden är det drygt hälften av dem när de har passerat svamptorken.

Det är inte bara svamp som finns i skogen. Vi hittade några högar som enligt expertisen kommer från björn (som bl.a. har ätit lingon). Men vi såg varken björn, varg eller älg. Vargen har tagit en ko och en hund här i närheten enligt tidningsuppgifter.

Här är några fler bilder från plockningsutflykterna.

Se bilderna i större storlek genom att klicka på dem

Det är inte alltid så lätt att se trattisarna där de hukar i mossa och ris – det är ibland som en fixeringsbild – man måste stanna upp och vila blicken. I odlingen är det desto lättare att se de stora pumporna och squashen.

Nu är det slutet av september och vi kan förvänta oss nattfrost, men dagarna är varma och soliga och riktigt behagliga. Om morgnarna känns det lite kyligt och det är mycket dagg i gräset.

Potatisen är upptagen (med viss hjälp) och vi kan konstatera att åtminstone sorten Maestro blev storvuxen.

Den här individen väger 390 g, men den var inte störst. De åt vi upp i går till middag i går kväll. Matchvikt ungefär 440 g. Varsin var alldeles lagom att baka i ugnen och äta med en smarrig röra och lite sallad.

Kossorna, ja alltså ungdjuren har kommit tillbaka i vår hage för den sista sejouren och de verkar gilla det frodiga gräset. Så här idylliskt ser det ut i eftermiddagssolen.

Middagen i dag drygades ut med trattkantareller plockade här på tomten. Lingonen är skördade – också hemmavid.

Månförmörkelsen med blodmåne har bevakats. Se i bildgalleriet. Det var kortvarigt. Men av nattvak blir man trött – det är dags att gå och lägga sig redan nu. Snart är det höst på riktigt.

Det är kanske säkrast med ett frågetecken efter rubriken. För allting är försenat cirka en månad vågar vi nog påstå. Först nu när vi är på väg in i december har kylan och tjälen kommit.

Nyss hörde jag på radio (Meny) om en person som under en period provat att enbart äta svenskodlad mat som ett experiment om landet skulle råka ut för någon katastrof eller avspärrning. Vårt eget experiment i odling går ut på att försöka äta (och äta upp) allt vi odlar själva. Härodlat, kan man väl kalla det. Möjligen kan det tidvis bli lite ensidigt, men det går ju att frysa in en del. Vi har ätit en hel del pumpasoppa t.ex.

Vi har förberett för nästa säsongs odling genom att gräva om den gamla komposten och lägga markplast på den för att kväva alla ogräs. Trots ovanstående ska det bli pumpa och squash är meningen. Man skär hål i plasten och sätter i plantorna som då kan suga åt sig all näring utan konkurrens. Det kan bli stor skörd om vädret är nådigt.

I nästa vecka åker grisarna till slakt. Dom är rätt så stora nu och vi funderar på om frysen kommer att räcka till. Det kommer att bli en utmaning att hitta recept på nya rätter och nya recept på allt en gris bjuder på.

Det är bara en gris som vi har bokat in och den ska delas med barn och barnbarn.

Ja, vilken kategori ska man sätta på detta inlägg? Kanske ”mat”? För resultatet av odlingarna är ju att skapa ätliga produkter.

Nu har det blivit dags att provköra mustpressen. Äpplena i våra träd har dunsat i backen under ett par veckor nu och vi har samlat upp i hinkar och baljor. Något måste göras av dem.

I bildgalleriet kan ni följa hur processen går till. Resultatet blev helt underbart! Dessa fula och näst intill oätliga frukter innehåller en fantastisk saft.

Musten är mörk och grumlig, men det är helt i sin ordning. Vi har tillsatt konserveringsmedel till denna första sats om 6 liter. Sen ska vi försöka att jäsa cider av den.

Mustningsanläggningen visade sig ha diverse barnsjukdomar, konstruktionsfel och handhavandebrister, men de ska rättas till allteftersom, för det ska bli mera must, mycket mer.

I går var det värmerekord, 33 grader. I dag har temperaturen varit lägre, men luftfuktigheten högre så det har känts som om det var lika varmt. På eftermiddagen kom det något som liknade regn. I cirka 5 minuter. Man hann inte ens bli blöt. Något mätbart regn har inte kommit sedan 16 juli, då 1 mm.

Våra odlingar har fått bevattning från bäcken. Pumpen har fått gå åtskilliga timmar varje dag. Men potatisen har vi inte vattnat. Det märks inte på blasten som är över meterhög i ena delen av landet. Det kan nog delvis bero på sort. Men det är nog rekord – åtminstone vad jag minns.

Nej, det är inget fusk med bilden! Jag skyms nästan av den höga Penelope-blasten.

Vi har grävt upp ett par stånd för att se om själva potatisen är i samma klass, men nej, den är ännu(?) inte fullt utväxt. Medan vi nu en period livnär oss på fjolårspotatis (fullt ätbar!) och den färska squashen och massor av sallad så får vi se om den växer till sig. Och vi kommer inte att behöva inhandla mer än mjölk, smör och bröd i butiken. Snart kommer tomaterna också i växthusen.

Så här kan det gå när rödbetorna får växa okontrollerat och den går i blom.

Kalenderåret kan indelas i tre perioder: före potatissättningen, efter potatisupptagningen och perioden däremellan.

I höstas hann vi inte med grävningen eftersom vi hade matfestivalen att tänka på. Därför blev det väldigt tungt att gräva nu och det tog lång tid. I dag fräste vi och drog fårorna och äntligen kom pärerna i jorden. Det känns som en stor lättnad. Nu kan vi inte göra något annat än rensa och kupa innan det är dags att skörda.

En anledning till att det blev lite sent med sättningen i år var att jag var iväg på en liten semestertur som gick till Bodö och Lofoten i Norge. Det var en skön avkoppling och nya vyer. Vi gjorde bland annat ett besök i ett mycket annorlunda hus, det så kallade Naturhuset på en ö utanför Bodö. Se gärna bildgalleriet här: http://norge-14.thastrom.net/#!album-32.

Om vi skulle ha byggt nytt så kanske det skulle ha blivit något åt det hållet?

Det händer att man funderar lite över hur det var förr. Och ”förr” behöver inte vara så långt tillbaka i tiden. 1976 t.ex. knäppte jag den här bilden uppe från taket en tidig vårdag, den 17 april noga räknat. Då hade vi nyligen köpt gården och det fanns mycket att göra.

Nu är det 2014 och det finns fortfarande mycket att göra!

Några glimtar från olika år och från samma utsiktspunkt kan vara intressanta.

Någon gång på våren 1999 (tidig maj?) knäppt med den första digitalkameran.

Den 17 april 2006 låg det mycket snö kvar.

I april 2009 satte jag ihop detta panorama av flera bilder som knäpptes där uppe på taket. Och nu i början av april så fick Photoshop montera ihop bilderna och då blev det så här.

Det går att zooma i bilderna.

Just nu håller vi på att försöka montera ihop växthuset på Nyåkern. Påsksolen värmer gott.

Det går mot höst, det är sant, men inledningen av september har bjudit på nästan sommarvärme och blommorna i trädgården bränner av rena fyrverkerier av prakt. Änglatrumpeten som var lite sen i starten försöker nu hinna med allt på en vecka.

För att dokumentera denna intensiva avslutning tog vi en massa foton som vi ska kunna ta fram när regnmolnen hänger tunga och allt är grått. Ni får titta också: http://nara.thastrom.net/#!album-27

Hösten är ju också skörd. Vi har plockat tomater ända till nu. Massor! En del av dem har omvandlats till tomatsås med smak som ingen köpeprodukt kan efterlikna.

I år har vi inga egna äpplen. Träden kan nog vara lite för gamla och förutsättningarna i övrigt var inte de bästa. Men det finns andra som har och delar med sig.

Och när så småningom vintern kommer så är vi beredda, inte bara med matförråden fyllda, utan också med en nyinköpt snöplog till fyrhjulingen. Hoppas det dröjer innan den behöver användas.
Ett PS 2013-09-25:
I natt var det nattfrost för första gången i höst.

Det är nästan så att man tror att det har kommit ett frö från en främmande planet och slagit rot i växthuset. Med sina jättelika blad, grova stjälkar och blommor påminner den om någon urgammal skräckfilm från Hollywood där jorden blev invaderad av någon sorts stora växter ur vars frukter det kom läskiga varelser…
Än så länge kan man gå in i växthuset men om den fortsätter att växa så får man leta fram macheten.
Det ser nästan ut som om blomman skulle kunna svälja en med hull och hår!
Växtligheten på den gamla åkern är också yppig. Där har vi nu hägnat in en bit för att låta Linderödsgrisarna böka en period. Innan de började såg det ut så här:
Ni kanske ser att det står en människa där ute i djungeln? Nu efter en vecka ser det inte alls lika grönt ut. Ska ta en bild efter avslutat arbete. Det kommer garanterat att se annorlunda ut.
Så om den där växten i växthuset verkligen är en utomjording ska jag tussa grisarna på den.