husohemskt

För några dagar sedan rullade stora bullrande maskiner in i skogen som gränsar till oss. Med dunder och brak föll träden och travades ihop i stora vältor. Vi har redan för länge sedan sett märkningar och lappar om att avverkning var på gång. Lite oroliga har vi inväntat vad som skulle hända. Det här gäller slutavverkning, d.v.s. alla träd ska fällas.

Inte mycket har skett i skogen på säkert 50 år så det är nog nödvändigt att göra något radikalt.

Här är två bilder från ungefär samma ställe med en veckas mellanrum – före och efter avverkningen. Det blir helt klart ljusare även om det första fototillfället är ”orättvist” med mulet väder medan solen lyste vid det senare.

Jag har även gjort en panoramabild i cirka 180 grader. Den är sammansatt av 7 foton tagna från toppen av den kulle som är centrum i avverkningen. Klicka på länken för att öppna bilden i ett nytt fönster. För att se den i full skala går det att klicka på bilden och sedan panorera. Längst till vänster är Hålldammsvägen, ganska mitt i bilden är vår granne på nr 43 och längs till höger är Smeds.

Panoramabild över avverkningen

Själva planerar vi en del avverkning under vintern. Dels ska vi ta bort träd som annars kommer att skugga solpanelerna på ladan som ska monteras till våren och dels ska vi ta några fler träd som skuggar det nya växthuset för mycket.

Nu är allt klappat och klart för bredbandsfibern. Fiberkabeln är nedgrävd, kopplingsskåpet är uppställt och tomrör framdraget till elcentralen. Nu väntar vi bara på Sandnet. Här i den här gropen möts vi, men när? Inga besked därifrån… Så det är fortfarande FF, ”Före Fiber”.

I dag tog vi ledigt från mustningen och andra bestyr och åkte till Gävle för ett besök på Järnvägsmuséet och deras utställning av gamla fordon m.m. Årgångståget ångade in på Hennans station med Sveriges största ånglok littera F1200 i täten. Här följer några bilder av läckra lok och en naturtrogen modelljärnväg.

Klicka för att förstora bilderna

På hemvägen passade vi naturligtvis på att köpa in material till pågående bygge och en massa flaskor att fylla must i.

Ciderjäsningen har startats och vi går i spänd väntan på resultatet.

Nu äntligen har vi på allvar hunnit ta itu med våra flyttkartonger på logen. De har ju stått där sedan vi flyttade hit 2008. Då höll vi ju på med bygget för fullt och hade varken tid eller plats att packa upp bohaget från Uppsala. Och sen har det alltid kommit till något annat med högre prioritet än flyttkartongerna. Vi har inte heller känt att vi behöver några speciella saker efter som vi under åren haft dubbla uppsättningar av det mesta.

Men nu måste vi faktiskt sätta igång. Planen är att plocka ut allt som vi inte behöver och sälja på loppis i sommar. Passande nog har vädret varit lite ostadigt så inomhusarbete har passat bra.

Men några saker har vi faktiskt undrat över: Några vinterkläder har varit ”försvunna” och ett antal hyllor till skänken i köket har vi letat efter. I dag dök de upp. Eller rättare sagt, vi dök ner i ett antal kartonger och där hittades de försvunna objekten.

En del andra överraskningar fick vi också. Saker som vi hade glömt bort att vi hade återfanns.

Men det är faktiskt inte helt lätt att skiljas från många av de ting som samlats på hyllor och i skåp och lådor. Frågan är om det är någon annan som vill ha dem?

Klockan är 02.12 på morgonen. Himlen i nordöst är lite ljusare och stjärnan som skymtade syns inte längre. Vi har nyss kommit hem från Folkets Hus 80-årsfirande som vi naturligtvis har haft en massa fingrar med i som arrangörer. Nu har vi satt oss på altanen och vilar upp oss med ett glas vin. Äppelträden blommar för fullt; det har vi knappt hunnit med att se förut. Det är fortfarande ganska så varmt efter dagens kvalm men det behövs en filt när man sitter still. Och det är vindstilla och tyst.

Just då, precis som om man knäpper på en strömbrytare börjar alla koltrastar sjunga i träden runt om. Lite försiktigt, men ändå tydligt och så stämmer småfåglarna in med sitt kvitter. Det här är livet på landet när det är som bäst.

Nu har vintersäsongen avslutats, nämligen med den årliga vedklyvningen. A var här med alla barna och vi hade hyrt vedklyven från Fastighetsägarföreningen. Med denna fantastiska maskin spräcker man lätt vedträna till lagoma bitar som nu kan ligga och torka över sommaren och vara färdiga att mata kaminerna med när eldningssäsongen börjar i höst.

Odlingssäsongen har smygbörjat med frösådder inomhus och det nya växthuset har under tiden satts upp på Nyåkern. Nu inväntas bara lite säkrare dygnsrytm på temperaturerna så att det kan befolkas med allehanda krukor med presumtiva nyttigheter och ögonfröjder.

Och mellan varven har vi jobbat med Omställning Järbos pilotprojekt Framtidstidningen. Det blir en ”riktig” tidning som ska delas ut i alla brevlådor i Järbo och på Landsbygdsriksdagen i Sandviken om 10 dagar.

Vi har fyllt 12 sidor i tabloidformat med vad vi hoppas är intresseväckande artiklar om livet i vår by om 10 år. Undrar litegranna om läsarna kommer att upptäcka den vinklingen direkt eller vad dom tänker på när dom hämtar in sin tidning.

Arbetet har inneburit ett intensivt redaktionsarbete de sista veckorna, med många långa diskussioner, mycket knattrande på tangentbord innan manus kunde lämnas för tryck. I dagens digitala värld tog det sista steget från fil till papper bara några timmar.

Och det var kanske just dessa timmar som fritiden inföll.

I dag hämtade vi resultatet på tryckeriet i Gävle, ca. 100 kg tidningar.

Mer om odlingarna på https://www.facebook.com/groups/brannasslan/
Mer om Omställning Järbo på https://www.facebook.com/groups/omstallning.jarbo/

Det har varit lite stillestånd på husbloggen här ett tag av olika skäl. Det har varit vinter och inget arbete som går att göra och däremellan har det varit vår och då har vi jobbat som galningar med olika projekt. Bland annat med att rensa undan på Nyåkern så att det ska gå att sätta stängsel för djuren och att odla. Vi har fällt träd och röjt ris och lagom till detta vinterpass blev det nästan klart.

Och mellan varven har det varit föreningsarbete. Det blir mer av det!

Under de senaste månaderna har vi haft täta besök av många djur. När det har funnits snö så har vi sett spåren. Den senaste tiden har rådjuren också kommit fram dagtid. I dag var hela familjen framme och mumsade upp äpplena som var avsedda för koltrastarna.

Bilden är tagen genom fönstret, därför är bilden lite suddig.

I bäcken huserar en bäverkoloni. Som tur är så är det inte hos oss utan hos grannen. Om man dömer av resultatet så har bävrarna varit mycket flitigare än vi själva när det gäller att fälla träd. Det är rätt grova saker.

Förövrigt är det fullt av fåglar av olika arter vid restaurangerna, inte bara de vanliga vinterfåglarna. I dag kom ett andpar och försåg sig av resterna.

Och vi kan bara sitta på parkett och titta på som i en djurpark.

Egentligen skulle vi fått leveransen av växthuset denna veckan, men det verkar ha försvunnit på vägen tillsammans med leverantören. Det kanske tinar fram.

Julen pågår för fullt, helt hysteriskt enligt min mening. Åtminstone om man kollar teveprogrammen och varuhusen. Åkte förbi Gränby Centrum i Uppsala häromdagen. Parkeringen var överfull och insidan vågar jag inte tänka på. Och vi hade inget behov av att shoppa något mer som tur är.

Julaftonen tillbringades i lugnet i Börje med en annorlunda julmiddag som faktiskt har blivit lite av tradition för oss (tredje året i rad!).

King Crab med romsås från Fiskmagasinet i Gävle. Och en bit pepparlax.

Julklapparna ligger kvar under granen ännu i avvaktan på att alla barnen ska vara samlade. Under tiden har jag redigerat bilderna från Köpenhamn. De kan beskådas i galleriet: http://resor.thastrom.net/#!album-29.

Albumet uppdaterat 2013-12-27.

I övrigt lyser julesnön med sin frånvaro.

Efter en längre tids allmän krasslighet insomnade vårt kylskåp strax före sin fyraårsdag. Hela huset blev svart för både säkringen och jordfelsbrytaren löste ut.

På tisdag kom sotaren. Nej, han skulle inte laga kylskåpet. Det var bara en enkel sotning av pelletspannan. När den skulle startas igen efter det så fungerade den inte. Troligen var det inte alls sotarens fel och det var bara att ringa ”Pellets-Roger”. Han hade inte tid att komma förrän nästa vecka men som tur är kan man köra pannan på el under tiden. Men det blir dyrare.

En stund senare upptäckte vi att det läckte vatten någonstans ifrån i pannrummet. Det här var nog sotarens fel ändå. Han hade kommit åt en ventil som skulle vara stängd och rubbat den lite. Det skvalade på rätt bra innan felet kunde åtgärdas. Men det finns ju golvbrunn och trasor att torka upp med.

I morse kom det nya kylskåpet. Två starka grabbar bar ut det gamla och tog in det nya. Vi måste erkänna att det är tjusigt. Det har en kraftig LED-belysning som långsamt tonar upp när man öppnar dörren. Men smakar det så kostar det. Och man ska väl inte acceptera en livslängd på mindre än fyra år.

Vid middagstid började det snöa. Hittills har det kommit 15 cm. Just nu är det uppehåll men prognosen talar om mer snö och sen kommer stormen Sven. I morgon bitti når den sin kulmen här och då ska vi åka till Köpenhamn. Om tåget går…

Innan vi ens hunnit äta upp årets grisar har vi skaffat nya. Det vill säga denna gång har vi köpt in oss på en andelsgris. Vi behöver inte ta ansvar för det praktiska utan den går tillsammans med fyra syskon på en gård i närheten och vi behöver i princip bara vänta på att den levereras i lämpliga styckningsdelar nästa jul.

Men när man ser dessa små kultingar så vet vi att vi kommer nog att vilja vara hos dem i hagen när det blir vår.

Men vi hoppas att det ändå innebär att vi hinner med lite mer arbete med huset. Det känns som att vi behöver bli färdiga någon gång!

PS.
Våran gris är öronmärkt ”10” och får följaktligen heta ”Tian”.

Nu har vi tillbringat fyra dagar i grishagen tillsammans med ”våra” Linderödssvin. Det är ett område i centrala Järbo, intill Folkets Hus, där vi fått låna en obebyggd tomt av kommunen. Där har grisarna fått ”fria händer” att rumstera om bland kärs, blåbärsris och sly. Det gillar dom skarpt. En massa människor har tittat förbi, både äldre och yngre. Speciellt barnen har kommit in i hagen och först försiktigt, sedan under glada skratt och rop sprungit runt med kultingarna. Det gillar både barn och grisar.

Mellan varven har vi suttit själva där i den sköna sommarvärmen och bara tittat på hur grisarna beter sig. Dom bökar – det är deras livsuppgift – de kör ner trynena i marken och river upp grästorven och äter rötter och annat godis som råkar i deras väg. Det gör de med ljudliga smaskanden och krasanden. Dom plöjer fram som plogar i marken och sprätter upp stora tuvor och lass av jord.

Ibland rullar dom sig i den lergrop vi gjort i ordning och fyllt med vatten. Ibland kommer dom fram och tittar uppfordrande på oss och grymtar lite. Då ska dom klias bakom öronen och så lägger dom sig ner och får lite kliande på magen också. Det händer att dom därvid somnar med lätta snörvlingar.

Efter ett par dagar inträder en ro hos grisskötaren. Man börjar se de individuella dragen hos grisarna. De är inte lika, liksom inte heller människor är lika.

Nu bör man inte dra detta för långt. Grisar är grisar och människor är människor, men man kan nå en inre frid av att få ge lite kärlek till djuren och få mångdubbelt tillbaka.

Visst är dom olika!

Det här är storebrorsan

…och en syster

…och en annan syster.

Det är ju faktiskt en affärsidé det här med gristerapi! Och sen ska vi äta upp dom!