husohemskt

Än är det inte slut på rivningsraseriet. Den gamla timmerväggen mellan köket och snedgarderoben på övervåningen ska tas ner. Och det är ju inte så ”bara”. För det första bär den upp vindsgolvet (=taket över köket) och för det andra så är den gjord efter konstens alla regler för hundra år sen med tusenårig timringstradition.

Alltså, först behövs lite planerande avväxlingar (=extra ”stolpar” under tiden) och sen får man ta i med hårdhandskarna, d.v.s. kedjesågen och kofoten.

Klicka på bilderna för att se dem i större format

Den sista visar traven av stockar efter rivningen och bilden innan visar väggen som den var och regelstommen till den nya väggen.

Väggen består av stående 5 tums stockar. Och dom är inte bara ditställda. De är hopfogade sinsemellan med fyra à fem dymlingar och styrda av hammarband upptill och nedtill. För tätningen finns tjärat lindrev mellan stockarna, kompletterat med drevning av gamla trasmattor m.m. För att få loss dem krävs att man sågar av stockarna på längden, bänder isär dem, river ur drevningen, sågar av dymlingarna och plockar ner dem bit för bit. De kommer att bli utmärkt bastuved.

Sen ska den nya väggen upp…

Slutresultatet är att snedgarderoben blir ca 10 cm bredare (och köket lite mindre). I garderoben ska vi förvara alla kläder m.m. Och allt blir bättre isolerat och med färre getingbon.

En annan del av jobbet är att yttertaket växlas av och det blir en bättre uppstigning till skorstenen för sotaren. Vi återkommer troligen till den.

Slutligen är det bäst att visa lite positiva saker som den nymålade verandadörren (i engelskt rött) och golvet i övre hallen som målas med äkta linoljefärg – ett litet experiment som ska redovisas senare.

Rivningsbilderna kompletterade 2010-06-13.

Under några veckor så har det pågått ett delprojekt som vi kallar teknikrummet. Det är ett litet utrymme ovanpå toaletten på övervåningen. Där ska det sitta en centraldammsugare.

Det som har gjort det hela så långdraget och komplicerat är att all annan installation för den våningen och även viss del av bottenvåningen samlas där. T.ex. ventilationskanaler från köket och toaletten och en hel del av elinstallationerna för våtrummen liksom för rummen på övervåningen.

Dessutom måste takkonstruktionen avväxlas för att ge plats åt själva teknikrummet. Det har tagit sin tid och det fattas fortfarande lite. Det kanske ser lite rörigt ut. Det beror på att det är rörigt.

En annan vinkling på den höga nivån är monteringen av glaset i trappfönstret. Där fick vi god hjälp av målarens skylift, en liten gullig maskin på ett personbilssläp.

Nu är dammsugaren invigd. Man sätter i slangen i ett uttag i köket och sen räcker slangen till nästan alla hörn i bottenvåningen. Tyst och effektivt är det.

Och så har lejonet släppts lös, alltså trädgårdslejonet som vi köpte i Frankrike förra året. Det vaktar rabatten.

Sommarvärmen kom liksom av sig efter förra veckans chock. Men även om det är lite kyligt i luften så värmer solen och verandan är inte den lämpliga miljön för de övervintrade krukväxterna.

Ja, en del av dem är rätt så fullvuxna vid det här laget. Grapefrukten sattes som en kärna 1985. Och det finns ett lagerträd och nyinköpta (i höstas) oliv och mandarin. De trivs bäst utomhus under sommaren. Kruxet är att de växer. Redan nu är de hart när ohanterliga.

Var ska de härbärgeras nästa vinter? Enligt byggplanerna ska det då finnas en så kallad vinterträdgård på södra gaveln. Alternativet är att ha dem på verandan nästa vinter också. Fast vi har ju tänkt att riva den gamla verandan och bygga upp en ny… om vi hinner med.

För det är mycket som ska hinnas med! Och vi har inte satt potatisen ännu. Det ser möjligen lite stökigt ut i bakgrunden på bilden. Det beror på att det är stökigt.

Men målar’n (hon heter Lotta) kom idag för att avsluta det som inte hanns med i höstas.

Och en bonusbild i kvällssolen…

Körsbärsträden blommar.

De rivna golvbräderna från sovrum och kök i bottenvåningen har nu fått ett nytt liv på sitt andra århundrade genom att bli golv i övre hallen.

Först har de fått genomgå en krävande föryngringskur som omfattar rengöring med såpskurning. De visar sig då vara förvånansvärt väl bibehållna under smutsen. Slitaget har väl inte varit så stort. Troligen hade man mycket trasmattor på golven förr. Och det var inga barnfamiljer i huset. Vid 1950-talsrenoveringen lade man in s.k. korkmattor – de ansågs finare är trä – och skyddade därmed bräderna.

Golvbräderna är 35 mm tjocka och av högst varierande bredder. Passformen i spont och not*) är kanske inte den allra bästa och vissa justeringar är nödvändiga.

Hela golvet höjs ett antal cm jämfört med tidigare. Eftersom bjälkarna svankat och stommen satt sig här och där har golvet måst riktas med reglar ovanpå de gamla. Detta pysseljobb är ganska tidsödande för att få hela övervåningen i samma nivå. Men nu ligger det där. Och lite gammaldags knarr har det fått med sig fast det inte var meningen.

Lite utejobb har vi pysslat med som omväxling. Eftersom värmen kom så plötsligt blev det nödvändigt med diverse frösådder och iordningställande av växthusen. Och nu äntligen har jag tagit itu med grundisoleringen på sydsidan så att vi kan bygga trädäcket och vinterträdgården.

Hm, det ser kanske lite underminerat ut, men var lugn huset står kvar!

*) http://sv.wikipedia.org/wiki/Sammanfogning,_(snickeriarbete)

Så var det då dags för stora vedhuggarhelgen! Allt är förberett och de kapade trädstammarna hopsamlade i ett antal högar. Vi har lånat Fastighetsägarföreningens vedklyv – nu ska de stora klunsarna av björk och asp klyvas till lämpliga format för våra eldstäder: vedspis, kakelugn, täljstenskamin och bastukamin. Sen hoppas vi på bra torkväder så att vedtravarna torkar ur ordentligt.

Vår egen lilla klyv är inte dimensionerad för annat än ”småpinnar”. Detta var inte småved! Dessutom så var en del av björkbitarna rätt så vresiga. Men den här apparaten tog nästan allt om än med vissa protester. Totalt blev det nog en 8 kubik.

Mycket hjälp hade vi av barn + barnbarn. Det blev pizza till kvällen för alla.

Lördagen bjöd på sommarvärme och sol hela dagen. Och plötsligt var det sommar!

Anledningen till att detta inlägg blev lite senare än det brukar bli är att jag försökte göra en liten videosnutt av arbetet. Min allra första. Scenerna bearbetades i det nyinköpta redigeringsprogrammet som kom med posten i dag. Med tanke på det så kanske inte ni ska döma ut mina chanser att få en Oscar eller Guldbjörn. Möjligen är jag bättre på att sno ihop en pizza.

Kolla på http://www.youtube.com/watch?v=I4M5kXvutho

Nu ser det för bedrövligt ut från utsidan, men från insidan har man bra utsikt! Vi har tagit ur det stora fönstret på östra sidan. Det har fått åka till doktorn, fönsterdoktorn. Källbergs Bygg i Gävle renoverar både hela hus och fönster så vi lade patienten på släpvagnen och for dit.

Efter operationen är det meningen att fönstret ska sitta på norra gaveln, se det här inlägget på vår hemsida.

Behandlingen kommer att kosta en del, men det är inte gratis att köpa nya fönster heller, varken standard eller nytillverkade i gammal stil. Och nya, enligt nya standarder, nej, det är inte att tänka på!

Förövrigt väntar vi på våren, men den go’a värmen dröjer. Potatisen har i alla fall lagts på groning och vi har räfsat det gamla torra gräset. Där dök paddans bror (eller fru?) upp på vandring mot det hägrande diket.

Eftersom inte alla gillar paddor så får du själv välja om du vill titta på den.

Våren har nu kommit så långt att vi kunnat skörda nässlor till vårens delikatess. Receptet finns här. Bilden nedan är inte nässlor utan de späda bladen av en Meconopsis – alla vet förstås vad det är. De kan även ses i större format.

Länksidan är uppdaterad 2010-05-08.

Det ska ju vara så, när våren kommer då vårstädar man. Denna vecka har plötsligt våren kommit med varma sköna dagar så vi har börjat städa.

Först var det diket som beckat igen av allehanda vissna och ruttnande grönsaker. Aktiviteten påminde oss om ”den årliga årensningen” i Sven Delblancs Hedebyborna, en bok (och teveserie) som säkert ingen längre kommer i håg.

I diket bor en stor padda.

En annan aktivitet var att fälla två granar nere vid komposten. Alla har väl hört uttrycket ”falla som en fura”, men vad är det för fel på att falla som en gran? Det tog en kvart att fälla träden och halv dag att dra i hop grenar och kapa upp stammarna. De ska senare bli plank i sågverket. Vid roten mätte den största ca. 55 cm.

Sen har vi eldat upp riset. Två stora brasor blev det, men då hade vi ju med riset från övriga trädfällningar också. Vi har även proveldat i den nyinstallerade täljstenskaminen. Skön värme i biblioteket.

Den nyputsade spiskåpan har nu även blivit vitmenad, vilket ger köket ett lyft.

Slutligen (ej i bild) har vi sotat rökkanalerna i bäckhuset. Det är lätt att förstå varför sotare (skorstensfejare) se så svarta ut. Utanpå.

Äntligen, får man utbrista! I dag har vi gjort något som vi längtat efter länge, nämligen rivit det gamla utedasset. Det har till och med förintats i vårbrasan.

Hoppas ingen nu sätter fikat (eller något annat) i vrångstrupen. Nej, det är inte det NYA (nybyggda) dasset utan alltså det gamla. Det som var provisorium i nästan 30 år. Det har stått intill bäckhuset som en ”nödlösning” framför allt vid vinterboendet under alla åren.

Men nu är det alltså finito. Här ser ni den sista färden. Nu får man använda det nya utedasset om man bor i bäckhuset. För övrigt har vi två fungerande inomhustoaletter i stora huset.

Vi grillade korv på glöden till lunchen. Det smakade bra!

Den här veckan har vi haft besök av rörmokare och murare, men för att ni inte ska storkna av allt arbete så har vi i stället plockat fram bilderna från Trädgårdsmässan i Älvsjö från förra söndagen. Somliga kan inte få nog av sånt här.

Trender? Tja, betong och bröllop kanske man kan säga. Betong är hett, och enligt en utställare, är toppen ännu inte nådd. Vad sägs om betongrosor, betongparaplyer, betongtvålkopp, betongäggkopp m.m., m.m.

En enorm bröllopstårta med TVÅ brudar (alltså två (2) tjejer) och mängder av vita blommor i stället för grädde, en romantisk soffa med sits av nejlikor, två kuddar på en bädd av mosskuddar, en romantisk balkong …

Det fanns även mycket avancerade bostäder för fåglar. Man undrar verkligen om någon fågel kommer att flyga in i Garfields mun för att bygga bo.

Trendigt på växtfronten: Pelargoner och Helleborus. De holländska lökarna är lika frekventa som karamellstånden på Ockelbo marknad. Annars dominerar väl inte växterna direkt, men jag hittade en del pärlor, som en vacker sälg med vita, ulliga blommor.

På kuriosaavdelningen: en spiral med en glaskula som rullade ner … och aldrig trillade ur. Mystiskt!

Och till sist – trädgårdstomten! Det fanns bara en sort i år – det måste vara den riktiga. Här kommer bilder. Klicka på en så kommer den upp i större format längst ner.

Fast det var Gudrun som skrev och fotade.

Kan inte låta bli. Solen har gassat (ja, det känns så i alla fall!) och de vårblommor som har bästa platserna har kvickt tittat upp för att kolla läget.

Den här gynnaren är egentligen ett förskräckligt ogräs som man svär över senare på året, men just nu är den förlåten.

I morgon blir det ”arbetsdag” med muraren räknar vi med.