husohemskt

Nu äntligen börjar våren märkas av. Snön bara ”dunstar” bort, tycks det, men fortfarande är det inte snöfritt. Då är det dags att stratifiera perennfröna. Jo så heter det när man sår och sedan gräver ner krukorna i de kvarvarande snödrivorna, detta för att ”lura” fröna att tro att de har övervintrat och att det nu är dags att vakna.

Bäcken har snabbt stigit till oanade höjder och brusar, ja nästan dånar fram. I Jädraån har isen nu släppt greppet. Vårblommorna sticker upp den ena efter den andra nästan i snökanten, alla sorter på en gång.

Vi har försökt att hinna med att ta hand om riset efter trädfällningen under vintern. Och vi har engagerat oss i Framtidsveckan, ett arrangemang med aktiviteter och föreläsningar med tonvikt på ”omställning”. Mer om vad det är kan ni hitta på länkarna nedan.

På lördagen hade vi inget att ansvara för själva så vi gick på en introduktion i hur man ”blir ett med hästen”. Ett moment var att leda en häst runt i ridhagen så att den gick åt det håll jag ville. Eftersom den första hästen mest ledde mej så fick jag en annan som var mer följsam – och lite mindre i storlek.

Vad lär man sig av detta? Ja, ganska säkert att vi inte ska skaffa häst! Det räcker med katt.

Länkar:
Framtidsveckan i Järbo
Järboportalen på Facebook

Det verkar fortfarande vara långt till våren. Temperaturen orkar inte över nollan trots att det är blå himmel och solsken. Snön ligger fortfarande flera decimeter djup. Nej, nu är vi lite trötta på vintern.

Det har blivit mest skrivbordsarbete sista tiden. Alla ”mina” föreningar ska ju skötas med årsredovisningar med mera. Och så är det kurserna. Det får nog bli slut med dom nästa termin!

Och så länge det är vinter vill fåglarna ha mat i våra restauranger. Katten Leo brukar ligga därute och spana på dom. Häromveckan tog han nästan en domherre när han blixtsnabbt slog till mot den när den var på marken och pickade frön. Då var fågeln snabbare men det blev en tuss med dun kvar.

I dag tog han en fågel under äppelträdet. Som synes är det en massa frön som ramlar ner. Det brukar både vara fåglar och ekorrar där och förse sig.

Rädisorna växer i vinterträdgården. Det ska verkligen bli spännande att se hur de blir!

Leo verkade inte vara i bästa form efter julen. Vi själva kände oss rätt dästa efter allt det goda, men det här var något annat. Efter lite lirkande med honom hittade vi ett sår på bröstet mellan frambenen. Därför blev det ett besök hos veterinären, som vi har nära till i skogen strax utanför Järbo.

Det var någon slags böld som nu brustit och varade men det fanns också krossår på revbenen. Stackars Leo hade råkat ut för någon olycka – men vad? Hade han klättrat upp i ett träd och ramlat ner? Eller, vad kunde det ha varit. Vi lär aldrig få veta.

Efter rengöring och antibiotikabehandling hos veterinären kom han hem igen för en veckas konvalesens med en pillerkur och inomhusvistelse till dess såret är läkt.

Han har förlikat sig med husarresten och tar gärna en vilostund på tangentbordet. Jag får lyfta av honom för att komma åt att skriva det här. Vi kanske måste plocka fram ett gammalt tangentbord ur gömmorna så han får ha det för sig själv?

Och byggarbetena har inte kommit igång än.

Tänkte att det är bäst att hinna med att göra det här inlägget nu i kväll för i morgon har ju världen gått under och då fungerar väl inte Internet heller. I bästa fall har vi en frist till Julafton om man ska tro vissa källor. Mayafolkets kalendrar verkar inte vara så exakta.

Samma undergångsstämning tycks prägla väderprognoserna de senaste veckorna. Snart kommer det in ett fruktansvärt oväder från Skottland enligt Aftonbladet. Nå, den som överlever undergången får se. Alternativt gör undergången som tågen, d.v.s. blir försenade när det kommer lite snö. Snöfallen är i princip rent lönsamma. Vi spar en massa pengar genom att inte behöva gå på gym. Och alla åkare och folk med traktorer tjänar sitt levebröd på att ploga och köra bort snön.

Vi har i alla fall själva grävt fram släpvagnen ur snödrivorna så att vi kan åka och handla byggvaror när den aktuella undergången har dragit förbi.

Slutligen önskar vi våra läsare God Jul och Gott Nytt År i ren protest mot undergångar av alla de slag.

Pippin som poserar kallar vi ”punkaren”. Han är orädd men protesterar lite ilsket när vi kommer för nära fågelrestaurangen som om han hävdar en viss äganderätt.

November avslutades i vitt och december inleddes i svart kan man säga helt kort. När vi kom tillbaka från en kort utflykt till Uppsala var det redan 1 dm snö så det var bara att skotta sig in. Sen fortsatte det att trilla ned och vi fortsatte att skyffla snö. På lördag kunde vi ta fram snöslungan. Den går inte så bra att köra på den första snön, speciellt inte när marken inte är frusen under.

Det går lättare med snöslunga än för hand men man tycks alltid köra mot vinden och få hälften tillbaka över sig.

Med snöfall följer strömavbrott. Det var värst på lördagen med sammanlagt cirka 4 timmar utan ström fördelat på flera tillfällen. Det sista för dagen var när vi just startat pizzabaket. Bara att elda på lite mer i vedspisen så räddades middagen. Vi kanske ska övergå till vedugnspizza för gott?

Nu har kylan slagit till också. Måndagen började med -22 grader och det ser ut att hålla i sig ett dygn till. Och sen kommer mer snö – hela resten av veckan enligt SMHI.

Vi tycker nog att det räcker nu. Den nya fina huvudentrén är stängd tillsvidare. Trappan är helt gömd i snö. Det har nog kommit över 60 cm – vi har inte mätt.

Leo har gjort det enda rätta och hållit sig inne. Han gillar inte snö. Vi får nog göra det samma. Byggarbetena får gå på lågfart ett tag. Släpvagnen är översnöad så det är lite svårt att få hem det material som skulle behövas.

Har bytt vinjettbild på bloggen. Så här såg det ut i bäcken när stenarna var dekorerade som gräddtårtor – av snö.

Veckan har avslutats i riktigt gråmurrigt väder med råkall dimma. Vad passar då bättre än att sätta igång ett tunnbrödsbak! Nej, det är inte jag som bakar, fast jag fick prova att kavla ut ett bröd. Det fick godkänt. Elhällen värmer skönt i köket och färskt tunnbröd med messmör är frestande gott.

Katten (Leo) ligger i bästa fåtöljen och sover mest hela dagarna och även nätterna. Utom här då teven körde ett program om leoparder. Då satt han på helspänn och illstirrade på rutan i en halvtimme.

På bilden syns dessutom en del arbeteten som inte blivit färdigställda som den omålade hörnan i biblioteket, saknade dörrfoder och att lås och trycke inte är ditsatta på dörren till hallen. Så vi får nog tillbringa en del timmar med inomhusarbeten framöver.

Vädret har verkligen varit extremt instabilt den sista tiden. Eller egentligen så har det var stabilt ostadigt med svårprognostiserade regnskurar. Alltså väldigt svårt att planera sina aktiviteter och därför får man utnyttja dagarna som det går.

Regn brukar betyda svamp och det stämmer i alla fall. Dock har de varit ganska små ännu, men vi har i alla fall fått oss ett skrovmål.

Potatisen ska ha regn fram till blomningen, sen ska det helst bara vara värme. Nu har den börjat blomma så vi får se om vädret behagar rätta sig efter behovet.

Uppehållen har använts till att testa det nya macro-objektivet, bland annat på potatisblommorna ovan, men också till några andra bilder som kan öppnas i egna fönster här:

Digitalis – här ser man det som man knappt noterar med blotta ögat: Det fräcka färgmönstret och de tunna hårstrån som finns i öppningen.

Humlan går in för landning på en annan digitalis. På dess ludna kropp fastnar frömjölet, precis som det är tänkt.

Ståndare och pistiller på en lilja, en helt fantastisk konstruktion!

(Bilderna är ganska stora – bredd 1600 px – så om inte din skärm är lika stor så får du scrolla i bilden. Eller zooma.)

Och i dag har vi varit väldigt nyttiga och kluvit nästan all ved som har legat och väntat. Det har inte börjat regna än.

Ute på stora landsvägen blev det plötsligt ett liv och ett kiv. Stora maskiner far omkring och lägger ny asfalt. En idé tar form – och sätts i verket. Kan dom inte släppa ner lite svart smörja i det irriterande hålet på vår utfartsväg? Jodå, maskingubbarna är inte ovilliga. En plutt asfalt som vältas med den stora välten och voilà hålet är lagat. Dagens minsta arbete är klart. Tack NCC!

Vad gör man till middag ute på landet? Plockar ett salladshuvud! Det räcker. Vädret är gynnsamt för sallad. Sallad är gynnsamt för matsmältningen.

Den 4 juli var det Hälsingegårdarnas dag. Då passade vi på att ta ledigt från eget bygge och ge oss ut på en historisk utflykt. Det skulle vara kul att se lite närmare på de berömda – och världsarvsklassade – husen i Hälsingland.

Vi hann inte med så många ställen för det var ju restider också, men besöken lockar till fler utflykter. Hälsingland är ett fint landskap att resa i med vida utsikter med höga berg och sjöar och älvar.

Bilderna hittar ni i ett av bildgallerierna. Här lägger vi bara in en aktuell bild som jämförelse med hur långt vi hunnit för tillfället med sommararbetena. Resterande fasadpanel på östra sidan är efter det här riven och huset ser väl ärligt talat lite ruckligt ut. Lite som ”det lilla huset på prärien”?

Ni kanske inte har märkt det, men vi har hoppat över en vecka i bloggen. Ett skäl är att vi helt enkelt inte har hunnit med eftersom vi har haft en hel massa att stå i med besök och annat som ni kunde läsa om förra gången. Ett annat skäl är att vi tycker att det inte har varit så mycket nytt att skriva om huset. Därför kommer det nog att bli lite mer sporadiska inlägg i fortsättningen. Kalla det för sommartidtabellen. Men ni får som vanligt e-post när uppdateringar görs.

Om hälsingegårdar kan läsas mera här.

Det hördes en del bekymrade röster när vi flyttade från Uppsala: ”ska ni flytta ut på landet…??” Undermeningen var ”långt från allt, alla människor, allt socialt liv, bio, teater, sjukvård (nu när ni blir gamla)”.

Hur har det blivit då? Vi sitter i varje fall inte i gungstolen och rullar tummarna, det vet ni redan. Renoveringen av huset tar en stor del av tiden, men den aktiviteten skapar också en hel del kontakter med hantverkare, leverantörer och andra människor som också bygger på sina hus och odlar i sina trädgårdar. Det blir pratstunder om ditt och datt och inte bara det som berör en fastighetsägare.

Vi har också engagerat oss i föreningslivet på orten. Nej, det är inte PRO eller SPF som lockar – än så länge. Hembygdsföreningen har vi varit med i länge. Där blir det en del ideella insatser, som naturligtvis nu vid midsommar som är höjdpunkten i verksamheten. I förrgår kläddes stången i internationellt sällskap…

Hembygdsföreningens hemsida är ett av mina ”jobb” som ger anledning till att besöka föreningens alla aktiviteter och där träffar man massor av trevliga människor och har intressanta pratstunder.

Så blev vi båda invalda i styrelsen för Hela Sverige ska leva i Sandviken. Nya människor i kontaktnätet och nya aktiveter att engagera sig i.

Och Folkets Hus i Järbo behövde en ny ordförande. Det har inneburit en del praktiskt engagemang, till att börja med ombyggnaden av köket. Vi bidrar med en liten insats när bänkskivorna ska oljas. Det lär bli andra saker som behöver ställas med när verksamheten drar igång efter semestrarna.

”Nätet” är för oss, liksom för många andra, en viktig länk till kontakt. Jarbo.biz och Järboportalen på Facebook ska fyllas med information med lokal anknytning. Det blir att vara ute och fotografera och vara nyfiken. Här håller jag på med ett antal projekt som snart kommer att publiceras och flera väntar.

Och så har jag blivit frilansreporter på KUXABLADET, d.v.s. jag förser tidningen med material om Järbo, när något dyker upp.

Men det gamla jobbet har inte riktigt släppt taget. Under vintern och våren hade jag en utredning för Byggtjänst som resulterade i en bok i AMA-publikationerna, MER 11 Hus (mät- och ersättningsregler). Boken Beskrivningsteknik är på väg ut i sin tredje helt omarbetade utgåva. Och fortfarande och även i höst kommer det att bli ett antal kurser. Än har jag inte riktigt passerat bäst före-datum. Säkrast dock att själv säga ifrån innan någon annan mumlar något om det.

Då, om inte förr, är det dags att ta över PRO!

Vi unnar oss understundom en kaffestund i ”djungeln” på altanen.