I onsdags kväll kom Tina med en korg – men inte med ägg denna gång – utan en katt! Jo minsann, nu har vi blivit med katt igen! Det var så svårt att motstå det lilla charmknippet som bums dök ner i matskålen och glufsade i sig allt som lades fram.

Han är tre år och måste flytta från sin familj som genomgått skilsmässa och fått svårt att ta hand om honom.

Nu har vi prövat på varandra några dagar och han har inte svårt att acceptera sin nya fosterfamilj. Vi har fått del av hans kravlösa kärlek från första stund. Men han är en självständig individ. På torsdag morgon var han helt ”försvunnen”. Vi letade runt i huset för att efter en timme hitta honom en trappa upp i garderoben i det kylslagna sovrummet slumrande bland dynor och dukar. I stort sett sover han 23 timmar om dygnet. Antingen där uppe eller här nere på golvet, på en stol eller i sängen hos oss.

Det har inte hunnit bli så många bilder av honom ännu. Här rullar han runt på trasmattan i köket efter en god middag.

I kväll har han övervakat bloggandet.

Jag ska försöka lära mig i Photoshop, bland annat, att färgkorrigera så att bilderna får samma färgton. Dessa bilder är tagna med olika kameror och olika ljuskällor och jag har inte lyckats få dom att se riktigt lika ut.

Av helt nostalgiska skäl får han heta Leo.