husohemskt

Kvinnan i huset, hon som alltid kommer med kreativa idéer, föreslog att nu när vi har målat så fint på verandan så skulle vi även kunna fortsätta med inredningen. Det behövs en bänk att sitta på när man tar av och på skorna till exempel. Den gamla bänken kunde inte användas för den kraschades för länge sen. Och att köpa en ny strider mot principerna. Alltså måste den tillverkas lokalt.

Vid det läget tar idéstadiet slut och då måste karl’n i huset ta vid med det praktiska. För att fullfölja principen med lokala produkter beslöts att återanvända stumparna av pärlspont som det finns massor kvar av. Plus lite av de egna träden som tidigare sågats i sågverket och nu efter många år var vältorkade.

Resultatet kanske inte är en så elegant skapelse, men den är rejäl och har kunnat måttanpassats så att de gamla förvaringslådorna får plats under sitsen. Nu står den klar så när som på färdigmålningen. Kulören ska bli engelskt röd som dörrarna som skymtar på bilden.

Nu ser vi potentialen i de gamla pärlspontbräderna. Nästa steg blir att såga till foder och fönsterbänkar för verandan. Helt onödigt att köpa nytt virke när vi har massor av gammalt av bästa kvalitet att ta till.

En annan hemslöjd är tygtrycken som hittats på gymnasiet i Sandviken där en klass har som projektarbete att driva ett företag. De säljer produkter från Burkina Faso och gör därmed också ett biståndsarbete. Ett mycket ambitiöst program!

Se artikel i Annonsbladet

”Måla på lördag” var en slogan på 60- 70-talet(?). Servalack hette färgen och meningen vara väl att det var så himla enkelt för på söndag så kunde man använda sakerna som man målat. Och möjligen var det något slags familjenöje.

Det kan man kanske inte säga om vår målning i dag, alltså att det var enbart nöje. Vi ägnade hela fredagen åt att hänga upp plast för att täcka väggar och golv i veranda och nedre hall. Det var pärlspontpanelen i tak som skulle målas. Vi försökte en snabbmetod, nämligen att rolla på färgen och sedan slätstryka med pensel. Det går…

men bara det att hålla roller eller pensel över huvudet och se vad man gör skapar nackspärr och matthet i muskler. Det är inte utan att man skulle ha velat vända hela huset uppochned för att få bättre arbetsställning.

Och sen skulle alla plastsjok tas ned! Det tog längre tid än själva målningen.

Skulle det inte varit bättre att ha färdigmålat bräderna innan de sattes upp? Jo, kanske, men då hade i alla fall spacklingen av skruvhål och eftermålningen varit kvar.

Det här var 15 kvadratmeter. Nu har vi cirka 30 kvadrat i köket kvar. Vi väntar med det tills nackspärren släppt. Och så bör det vara lite varmare väder så man kan vädra ut lukten. För färgen luktar i klartext: skit!

Ja, invasion kan man nästan kalla det! För när snickarna kommer så får allt annat läggas åt sidan. Nu gällde det panelen i taket i köket, den som legat i Yllefabriken och väntat sedan i höstas på att hantverkarna skulle ha tid och det ena med det andra. En viktig sak var ju också att virket var väl torkat och det blev det.

Taket är 16 mm pärlspont från Åttersta såg som vi hade grundmålat. För att inte göra det för lätt så var det bräder av två olika bredder. Den breda med mittpärla. All annan pärlspont är blandade bredder så det här skulle se ”naturligt” ut fast det var nytt.

Vår roll i arbetet var som vanligt hantlangning och kaffekokning.

De 30 kvadraten tog drygt en arbetsdag. Så här efteråt kan vi konstatera att det nog skulle ha tagit oss en vecka – minst – om vi hade gjort det själva.

Spännande att se hur taket växer fram.

Helt utan hårda ord gick det inte. Passningen i spont och not var inte perfekt och en del bräder var lite krokiga och vridna.

Tur att dom är långa dom där grabbarna!

Sista brädan brukar vara värst!

Nu har vi hunnit spackla skruvhålen och det återstår en färdigstrykning med färg, men köket ser redan helt annorlunda ut. Och sedan väntar taklisterna.

Leo verkade inte vara i bästa form efter julen. Vi själva kände oss rätt dästa efter allt det goda, men det här var något annat. Efter lite lirkande med honom hittade vi ett sår på bröstet mellan frambenen. Därför blev det ett besök hos veterinären, som vi har nära till i skogen strax utanför Järbo.

Det var någon slags böld som nu brustit och varade men det fanns också krossår på revbenen. Stackars Leo hade råkat ut för någon olycka – men vad? Hade han klättrat upp i ett träd och ramlat ner? Eller, vad kunde det ha varit. Vi lär aldrig få veta.

Efter rengöring och antibiotikabehandling hos veterinären kom han hem igen för en veckas konvalesens med en pillerkur och inomhusvistelse till dess såret är läkt.

Han har förlikat sig med husarresten och tar gärna en vilostund på tangentbordet. Jag får lyfta av honom för att komma åt att skriva det här. Vi kanske måste plocka fram ett gammalt tangentbord ur gömmorna så han får ha det för sig själv?

Och byggarbetena har inte kommit igång än.

Av Per fick vi en länk till ett helt annorlunda pizzarecept; white pizza. Huvudingrediensen är rökt lax och osten ska vara getost, men vi fyllde på med lite vanlig ost också. På degbotten breder man ut creme fraiche, därav namnet antar jag. Eftersom vi saknade grön vitlök så fick det bli gräslök i stället. I receptet står det dessutom att man använder smördeg (puff pastry), men det verkade krångligt och tokigt så det blev den vanliga pizzadegen. På bilderna ser ni hur det gick till.

Klicka på bilderna för att se i större storlek (visas underst)

Det blev en helt underbar pizza med annorlunda smak. En mogen Chablis matchade perfekt.

Man behöver inte vara rädd för att experimentera lite med receptet. Till exempel kanske man kan ha lite vitlök i creme fraichen eller använda purjo- eller salladslök.

Ja, det här blev den sista pizzan för det här året, men säkert inte den sista av det här slaget.

Recept

Tänkte att det är bäst att hinna med att göra det här inlägget nu i kväll för i morgon har ju världen gått under och då fungerar väl inte Internet heller. I bästa fall har vi en frist till Julafton om man ska tro vissa källor. Mayafolkets kalendrar verkar inte vara så exakta.

Samma undergångsstämning tycks prägla väderprognoserna de senaste veckorna. Snart kommer det in ett fruktansvärt oväder från Skottland enligt Aftonbladet. Nå, den som överlever undergången får se. Alternativt gör undergången som tågen, d.v.s. blir försenade när det kommer lite snö. Snöfallen är i princip rent lönsamma. Vi spar en massa pengar genom att inte behöva gå på gym. Och alla åkare och folk med traktorer tjänar sitt levebröd på att ploga och köra bort snön.

Vi har i alla fall själva grävt fram släpvagnen ur snödrivorna så att vi kan åka och handla byggvaror när den aktuella undergången har dragit förbi.

Slutligen önskar vi våra läsare God Jul och Gott Nytt År i ren protest mot undergångar av alla de slag.

Pippin som poserar kallar vi ”punkaren”. Han är orädd men protesterar lite ilsket när vi kommer för nära fågelrestaurangen som om han hävdar en viss äganderätt.

Härom morgonen satt vi vid köksbordet med förmiddagsfikat och kikade på fåglarna som fyllde fågelrestaurangen. Alla talgoxar, blåmesar, talltitor och tofsmesar for som vanligt fram och tillbaka mellan matbehållarna. Plötsligt, utan förvarning dök något ned som från ingenstans och småfåglarna for i väg åt alla håll. En duvhök eller en annan mindre rovfågel slog till. Om han fick något byte hann vi inte se. Men en av de flyende blåmesarna flög i förvirringen med en smäll in i fönstret och hamnade till synes livlös på rygg i snön.

Då ryckte räddningstjänsten ut och tog upp den lilla kroppen i handen. Efter en stund kvicknade den till och klamrade sig fast på ett finger, lite yrvaket blinkande. Efter en stund flaxade den över till en gren vid fågelmatarna. Där satt den kvar ett tag medan kompisarna återvände.

Och snart var den skadade blåmesen försvunnen i mängden. Hoppas att han mår bra.

November avslutades i vitt och december inleddes i svart kan man säga helt kort. När vi kom tillbaka från en kort utflykt till Uppsala var det redan 1 dm snö så det var bara att skotta sig in. Sen fortsatte det att trilla ned och vi fortsatte att skyffla snö. På lördag kunde vi ta fram snöslungan. Den går inte så bra att köra på den första snön, speciellt inte när marken inte är frusen under.

Det går lättare med snöslunga än för hand men man tycks alltid köra mot vinden och få hälften tillbaka över sig.

Med snöfall följer strömavbrott. Det var värst på lördagen med sammanlagt cirka 4 timmar utan ström fördelat på flera tillfällen. Det sista för dagen var när vi just startat pizzabaket. Bara att elda på lite mer i vedspisen så räddades middagen. Vi kanske ska övergå till vedugnspizza för gott?

Nu har kylan slagit till också. Måndagen började med -22 grader och det ser ut att hålla i sig ett dygn till. Och sen kommer mer snö – hela resten av veckan enligt SMHI.

Vi tycker nog att det räcker nu. Den nya fina huvudentrén är stängd tillsvidare. Trappan är helt gömd i snö. Det har nog kommit över 60 cm – vi har inte mätt.

Leo har gjort det enda rätta och hållit sig inne. Han gillar inte snö. Vi får nog göra det samma. Byggarbetena får gå på lågfart ett tag. Släpvagnen är översnöad så det är lite svårt att få hem det material som skulle behövas.

Har bytt vinjettbild på bloggen. Så här såg det ut i bäcken när stenarna var dekorerade som gräddtårtor – av snö.

Veckan har avslutats i riktigt gråmurrigt väder med råkall dimma. Vad passar då bättre än att sätta igång ett tunnbrödsbak! Nej, det är inte jag som bakar, fast jag fick prova att kavla ut ett bröd. Det fick godkänt. Elhällen värmer skönt i köket och färskt tunnbröd med messmör är frestande gott.

Katten (Leo) ligger i bästa fåtöljen och sover mest hela dagarna och även nätterna. Utom här då teven körde ett program om leoparder. Då satt han på helspänn och illstirrade på rutan i en halvtimme.

På bilden syns dessutom en del arbeteten som inte blivit färdigställda som den omålade hörnan i biblioteket, saknade dörrfoder och att lås och trycke inte är ditsatta på dörren till hallen. Så vi får nog tillbringa en del timmar med inomhusarbeten framöver.

Det är inte alltid allt går bra. Ibland blir det helt misslyckat. Den här veckans jobb fyller inte måttet.

Äntligen skulle ramen kring den bygghistoriska tavlan (se tillbaka på http://husohemskt.thastrom.net/#post67) i sovrummet sättas dit! Det profilhyvlade fodret har legat säkert ett helt år och väntat. Sen har det målats noga med flera strykninigar. Och så tog jag mått på längden och tvären och sågade till i bästa gersågen – den manuella med fintandat blad. Perfekt passform! Och så började jag spika upp…

Men det såg inte rätt ut och det var inte rätt heller. Jag hade vänt profileringen åt fel håll! Som tur är syns det inte på bilden, men det är likafullt fel. Naturligtvis var hela listen tilltagen så precis i mått att den stump som blev över inte räckte att såga till en ny bit.

Nu har vi inhandlat mera profiler eftersom det också fattades vid dörren från köket, detta dock inte på grund av felsågning utan felmätning.

Nästa stora arbete var att sätta in de glasade dörrarna i övre hallen. Den ena går in till allrummet och den andra ut till verandan. Den första gick lätt som en plätt men när dörrarna sattes i den andra så gick de inte att stänga. Det är pardörrar och dörrbladen tar i varandra när de möts. Va!? Sånt ska inte inträffa! Det blir väl att lossa på skruvar och kilar och börja om och leta upp de millimetrar som fattas. Men det blir en annan dag.

Förövrigt har vi ju inte hunnit med så mycket bygge den senaste tiden. Det har varit annat att stå i som ni som följer med på Järboportalen på Facebook och www.jarbo.biz kanske har sett.