husohemskt

Vädret har verkligen varit extremt instabilt den sista tiden. Eller egentligen så har det var stabilt ostadigt med svårprognostiserade regnskurar. Alltså väldigt svårt att planera sina aktiviteter och därför får man utnyttja dagarna som det går.

Regn brukar betyda svamp och det stämmer i alla fall. Dock har de varit ganska små ännu, men vi har i alla fall fått oss ett skrovmål.

Potatisen ska ha regn fram till blomningen, sen ska det helst bara vara värme. Nu har den börjat blomma så vi får se om vädret behagar rätta sig efter behovet.

Uppehållen har använts till att testa det nya macro-objektivet, bland annat på potatisblommorna ovan, men också till några andra bilder som kan öppnas i egna fönster här:

Digitalis – här ser man det som man knappt noterar med blotta ögat: Det fräcka färgmönstret och de tunna hårstrån som finns i öppningen.

Humlan går in för landning på en annan digitalis. På dess ludna kropp fastnar frömjölet, precis som det är tänkt.

Ståndare och pistiller på en lilja, en helt fantastisk konstruktion!

(Bilderna är ganska stora – bredd 1600 px – så om inte din skärm är lika stor så får du scrolla i bilden. Eller zooma.)

Och i dag har vi varit väldigt nyttiga och kluvit nästan all ved som har legat och väntat. Det har inte börjat regna än.

Ute på stora landsvägen blev det plötsligt ett liv och ett kiv. Stora maskiner far omkring och lägger ny asfalt. En idé tar form – och sätts i verket. Kan dom inte släppa ner lite svart smörja i det irriterande hålet på vår utfartsväg? Jodå, maskingubbarna är inte ovilliga. En plutt asfalt som vältas med den stora välten och voilà hålet är lagat. Dagens minsta arbete är klart. Tack NCC!

Vad gör man till middag ute på landet? Plockar ett salladshuvud! Det räcker. Vädret är gynnsamt för sallad. Sallad är gynnsamt för matsmältningen.

Den 4 juli var det Hälsingegårdarnas dag. Då passade vi på att ta ledigt från eget bygge och ge oss ut på en historisk utflykt. Det skulle vara kul att se lite närmare på de berömda – och världsarvsklassade – husen i Hälsingland.

Vi hann inte med så många ställen för det var ju restider också, men besöken lockar till fler utflykter. Hälsingland är ett fint landskap att resa i med vida utsikter med höga berg och sjöar och älvar.

Bilderna hittar ni i ett av bildgallerierna. Här lägger vi bara in en aktuell bild som jämförelse med hur långt vi hunnit för tillfället med sommararbetena. Resterande fasadpanel på östra sidan är efter det här riven och huset ser väl ärligt talat lite ruckligt ut. Lite som ”det lilla huset på prärien”?

Ni kanske inte har märkt det, men vi har hoppat över en vecka i bloggen. Ett skäl är att vi helt enkelt inte har hunnit med eftersom vi har haft en hel massa att stå i med besök och annat som ni kunde läsa om förra gången. Ett annat skäl är att vi tycker att det inte har varit så mycket nytt att skriva om huset. Därför kommer det nog att bli lite mer sporadiska inlägg i fortsättningen. Kalla det för sommartidtabellen. Men ni får som vanligt e-post när uppdateringar görs.

Om hälsingegårdar kan läsas mera här.

Det hördes en del bekymrade röster när vi flyttade från Uppsala: ”ska ni flytta ut på landet…??” Undermeningen var ”långt från allt, alla människor, allt socialt liv, bio, teater, sjukvård (nu när ni blir gamla)”.

Hur har det blivit då? Vi sitter i varje fall inte i gungstolen och rullar tummarna, det vet ni redan. Renoveringen av huset tar en stor del av tiden, men den aktiviteten skapar också en hel del kontakter med hantverkare, leverantörer och andra människor som också bygger på sina hus och odlar i sina trädgårdar. Det blir pratstunder om ditt och datt och inte bara det som berör en fastighetsägare.

Vi har också engagerat oss i föreningslivet på orten. Nej, det är inte PRO eller SPF som lockar – än så länge. Hembygdsföreningen har vi varit med i länge. Där blir det en del ideella insatser, som naturligtvis nu vid midsommar som är höjdpunkten i verksamheten. I förrgår kläddes stången i internationellt sällskap…

Hembygdsföreningens hemsida är ett av mina ”jobb” som ger anledning till att besöka föreningens alla aktiviteter och där träffar man massor av trevliga människor och har intressanta pratstunder.

Så blev vi båda invalda i styrelsen för Hela Sverige ska leva i Sandviken. Nya människor i kontaktnätet och nya aktiveter att engagera sig i.

Och Folkets Hus i Järbo behövde en ny ordförande. Det har inneburit en del praktiskt engagemang, till att börja med ombyggnaden av köket. Vi bidrar med en liten insats när bänkskivorna ska oljas. Det lär bli andra saker som behöver ställas med när verksamheten drar igång efter semestrarna.

”Nätet” är för oss, liksom för många andra, en viktig länk till kontakt. Jarbo.biz och Järboportalen på Facebook ska fyllas med information med lokal anknytning. Det blir att vara ute och fotografera och vara nyfiken. Här håller jag på med ett antal projekt som snart kommer att publiceras och flera väntar.

Och så har jag blivit frilansreporter på KUXABLADET, d.v.s. jag förser tidningen med material om Järbo, när något dyker upp.

Men det gamla jobbet har inte riktigt släppt taget. Under vintern och våren hade jag en utredning för Byggtjänst som resulterade i en bok i AMA-publikationerna, MER 11 Hus (mät- och ersättningsregler). Boken Beskrivningsteknik är på väg ut i sin tredje helt omarbetade utgåva. Och fortfarande och även i höst kommer det att bli ett antal kurser. Än har jag inte riktigt passerat bäst före-datum. Säkrast dock att själv säga ifrån innan någon annan mumlar något om det.

Då, om inte förr, är det dags att ta över PRO!

Vi unnar oss understundom en kaffestund i ”djungeln” på altanen.

Hej, jag kallas Leo, men jag heter egentligen något helt annat. Jag är katt och bor i det här huset. Där bor också ett äldre människopar som hjälper till att öppna matburkarna åt mig och servera mig mat.

Dom fjäskar egentligen väldigt mycket för mig för att jag ska ha det bra på alla sätt. Till exempel har dom lagt mjuka filtar i alla stolar för att jag ska ligga mjukt. Men jag gillar mest att ligga under busken vid fågelmataren och spana på alla de trevliga fåglarna som retsamt flaxar runt mellan sittpinnar och ner på marken och pickar mat. Tyvärr är det alltid någon av dom som håller koll på mig så man kan inte ens vifta på öronen förrän alla försvinner till de höga träden.

Men jag har många andra platser i mitt revir där jag kan dra mig tillbaka och filosofera, men dom ställena avslöjar jag inte.

På kvällen går jag in och då serveras kvällsmat i den blå skålen. Sen brukar jag hoppa upp och ligga i knät hos någon av mina uppassare medan de tittar på en ruta med blinkande bilder och en massa prat. Man tröttnar lätt på sådant. Då går jag och lägger mig i någon av de sköna fåtöljerna, helst en trappa upp där det inte är så mycket buller.

Tidigare låg jag ofta i deras säng, men dom kunde inte ligga still så man fick lugn och ro.

Jag har det egentligen ganska bra men jag är noga med att hålla på min integritet. Ingen får bestämma över mig.

Hoppsan, nu har det gått en hel vecka igen med väder och arbete av blandad kompott. Så här års måste man hinna med så mycket. Jordbruket kräver sitt. Vi har väntat och väntat på att få en hel dags uppehållsväder för att hinna sätta potatisen. Trots maskinell hjälp med jordfräs och plog är det ett himla slit. Men nu är det klart.

Så i går kväll tyckte vi att vi hade gjort oss förtjänta av en god köttbit på grillen. Solen hade gassat hela dagen. Men just när vi skulle ta fram utrustningen seglade svarta moln upp och så stod haglen som spön i backen.

Och inte blev det några nya bilder heller.

Även om veckan avslutats i regn och kyla så började den med sol. Vi har kört hem tre stora lass med virke från Åttersta såg. Ett ligger på tork i Yllefabriken för att bli innertak i köket. Ja, vi har faktiskt inte hunnit med det än!

Målet med årets arbete är att göra klar fasaden. Därför har vi nu målat drygt 50 kvadratmeter fasadpanel som ska få torka till sig i partytälet. Det finns ytterligare lika mycket som vi inte hann med före regnet.

Alla äppelträden har gått i blom. Om bin och humlor hinner med och inte regnet spolierar det hela så finns det förutsättningar för frukt i höst. Det såg så inspirerande ut att jag även har bytt vinjettbild till bloggen. Lätt photoshoppad.

Så här ser det ut från övre köket.

Nej, det är inte några mystiska fåglar som det pratas om i rubriken. Stjärthake är den ena delen i ett fönsterbeslag modell äldre. Handvarpan är öglan som läggs på kroken (stjärthaken). Så enkelt är det. Gamla fönster måste ha sådana. Här håller vi på att montera de som fattades till mittbågen i fönstret i allrummet.

Sista bilden visar att vi även målat om en av bågarnas utsida i den gröna färg som vi tycker är den ursprungliga. Köpenhamnsgrön kallas den i Ottosons sortiment.

Blommorna stormtrivs i vinterträdgården. Denna gång låter vi bliderna tala för sig själva. Det är olika sorters pelargoner. Namnen får ni fråga chefsodlaren om!

Klicka för att se större bild (visas längs ned).

Denna vecka har vi haft hantverkare. Det betyder att snickarna kommer på morgonen, klockan 7, prick. De tar en slurk kaffe och kastar sig sedan över dagens uppgifter. Då gäller det att allt material är på plats och allt annat förberett. Denna gång gällde det norra fasaden, vilket betyder ställning. Den kom på plats förra fredan i plaskblött väder.

Sen fick vi jobba på över helgen med att måla foder, lister och fönster som skulle sättas upp denna vecka. Fasadpanelen har legat klar i ladan hela vintern.

All gammal panel revs på måndag och när snickarna åkt hem för dagen kapade vi upp den till ved – för framtida behov.

Och så har det fortsatt varje dag. Hantlangning, städning, förberedelser i ett. Det är nästan skönt när de var klara och åkte hem! Samtidigt saknar vi fikarasterna när vi pratar om ett och annat och får veta mycket om Järbo och folket här.

Utöver fasaden har de reglat upp invändigt i allrummet, satt in fönstren på övre verandan och satt upp pärlspont i taket på nedre hallen och lite annat.

Puh! Nu ska vi bara måla färdigt på fasaden innan ställningen åker ner på måndag. Och övre verandan ska snart invigas en ljummen och solig kväll.