husohemskt

Hej, jag kallas Leo, men jag heter egentligen något helt annat. Jag är katt och bor i det här huset. Där bor också ett äldre människopar som hjälper till att öppna matburkarna åt mig och servera mig mat.

Dom fjäskar egentligen väldigt mycket för mig för att jag ska ha det bra på alla sätt. Till exempel har dom lagt mjuka filtar i alla stolar för att jag ska ligga mjukt. Men jag gillar mest att ligga under busken vid fågelmataren och spana på alla de trevliga fåglarna som retsamt flaxar runt mellan sittpinnar och ner på marken och pickar mat. Tyvärr är det alltid någon av dom som håller koll på mig så man kan inte ens vifta på öronen förrän alla försvinner till de höga träden.

Men jag har många andra platser i mitt revir där jag kan dra mig tillbaka och filosofera, men dom ställena avslöjar jag inte.

På kvällen går jag in och då serveras kvällsmat i den blå skålen. Sen brukar jag hoppa upp och ligga i knät hos någon av mina uppassare medan de tittar på en ruta med blinkande bilder och en massa prat. Man tröttnar lätt på sådant. Då går jag och lägger mig i någon av de sköna fåtöljerna, helst en trappa upp där det inte är så mycket buller.

Tidigare låg jag ofta i deras säng, men dom kunde inte ligga still så man fick lugn och ro.

Jag har det egentligen ganska bra men jag är noga med att hålla på min integritet. Ingen får bestämma över mig.

Hoppsan, nu har det gått en hel vecka igen med väder och arbete av blandad kompott. Så här års måste man hinna med så mycket. Jordbruket kräver sitt. Vi har väntat och väntat på att få en hel dags uppehållsväder för att hinna sätta potatisen. Trots maskinell hjälp med jordfräs och plog är det ett himla slit. Men nu är det klart.

Så i går kväll tyckte vi att vi hade gjort oss förtjänta av en god köttbit på grillen. Solen hade gassat hela dagen. Men just när vi skulle ta fram utrustningen seglade svarta moln upp och så stod haglen som spön i backen.

Och inte blev det några nya bilder heller.

Växthuset har länge haft ett visst renoveringsbehov. Plywoodskivorna som har fungerat som kanter till bäddarna har börjat svikta. Nu ska de ersättas av en helt ny konstruktion av plåt som förhoppningsvis är beständigare.

Men först måste vi alltså ta bort de halvruttna skivorna och ösa ut den gamla uttjänta jorden. Och ösa in en massa sand som uderlag för de nya kanterna och plattgången.

Här en bild från arbetet. Vi får återkomma när det är klart.

På torsdagen kom ett stort paket från XL-Bygg. Det är gipsskivor och OSB-skivor till övervåningen. Det var så stort att vi fick hugga upp dörrhålet lite för att det skulle gå in.

Reglar har vi tagit hem själva och isolering ska hämtas.

Krokusen blommar som galningar, varsomhelst och överallt. De har spidit sig över hela tomten.

I vinterträdgården blommar mandarinträdet och oliven har fått något slags knoppar.

Och fåglarna sjunger som besatta. Stora skaror av siskor kommer som gräshoppsvärmar och äter upp det sista av fågelmaten som inte gick åt under vintern.

Men nu är det deklarationsdags.

På söndag går vi in i den mystiska sommartiden. Därför har vi redan i dag bytt till sommardäck på bilen. Vårsolen lyste så vackert och tussilagon slog ut – se Järboportalen på Facebook.

En anledning till funderingen är kompassrosen i vinterträdgården som jag fotograferade när solen stod rakt i rosens syd. Men klockan stod på 11:30.

På söndag är vi helt vilsna för då har vi ställt om klockan och vaknar en timme senare eller är det tidigare? Ja, ja, vi får väl se! Men hur står solen i förhållande till kompassrosen?

Här är svaret på gåtan

Nu står solen i kompassrosens söder, det kan man se på skuggan av fönsterkarmen, men klockan är 12:30. Denna bild är alltså tagen efter det att sommartid gäller. Vi tolkar det som att kompassrosen ligger som en god kompromiss mellan sommar- och vintertid.

I dag gick vi igenom all pärlspont från ladan. Kan någon gissa hur många olika bredder det finns? Bilden visar exempel på de tunna bräderna (ca. 16 mm). Sen finns 23 mm också i stor variation. Svaret på frågan kommer nästa vecka.

En del av bräderna kommer från gamla skafferiet och där använde man väggarna som anteckningsbok för inköp eller vad det nu var. Kanske försäljning av mjölk? Här är en anteckning:

Vi tyder den så här:
Fru Bodell
9 maj 2 l
Kvist
15 maj 2 l
16 ” 3 ”
Tant Kristin
12 maj 2 l

I onsdags kväll kom Tina med en korg – men inte med ägg denna gång – utan en katt! Jo minsann, nu har vi blivit med katt igen! Det var så svårt att motstå det lilla charmknippet som bums dök ner i matskålen och glufsade i sig allt som lades fram.

Han är tre år och måste flytta från sin familj som genomgått skilsmässa och fått svårt att ta hand om honom.

Nu har vi prövat på varandra några dagar och han har inte svårt att acceptera sin nya fosterfamilj. Vi har fått del av hans kravlösa kärlek från första stund. Men han är en självständig individ. På torsdag morgon var han helt ”försvunnen”. Vi letade runt i huset för att efter en timme hitta honom en trappa upp i garderoben i det kylslagna sovrummet slumrande bland dynor och dukar. I stort sett sover han 23 timmar om dygnet. Antingen där uppe eller här nere på golvet, på en stol eller i sängen hos oss.

Det har inte hunnit bli så många bilder av honom ännu. Här rullar han runt på trasmattan i köket efter en god middag.

I kväll har han övervakat bloggandet.

Jag ska försöka lära mig i Photoshop, bland annat, att färgkorrigera så att bilderna får samma färgton. Dessa bilder är tagna med olika kameror och olika ljuskällor och jag har inte lyckats få dom att se riktigt lika ut.

Av helt nostalgiska skäl får han heta Leo.

Årets sista vecka har varit lugn. Dagmar passerade på behörigt avstånd och orsakade bara kortvariga strömavbrott. Vi har avslutat (åtminstone för tillfället) en del arbeten i övre hallen och verandan och fyllt ROT-kvoten tillfredställande. Nu kan vi starta på ny kula och sikta på att göra flera rum klara för att ta emot gäster.

Kanske ett embryo till nyårslöfte: Packa upp ett antal flyttkartonger? Nåja, bäst att inte lova för mycket!

Så här i slutet av året funderar man lite över tidigare projekt och hur det var ”förr”. Förra vintern t.ex. Nog var det -20 grader mest varje dag? Men tittar man i anteckningarna så var det ungefär lika kallt förra årsskiftet som nu – cirka -7. Fast mera snö.

Kommer ni ihåg när vi grävde ur källaren och släpade ut oljetank och panna? Eller när hela trädgården var uppgrävd för avloppet? Och hur var det nu med storbocken Klas? När startade vi den stora urgrävningen inne i huset? Vilket år gick Gudrun fäbodkurs och gjorde getost och messmör?

Alla svaren hittar ni på familjesajten www.thastrom.net. Och mer hågkomster finns här på husbloggen. Det är inte så dumt att ägna lite tid åt att dokumentera och ordna bland bilderna för man glömmer så fort när det var. Och minnet blir fort suddigt vad gäller detaljer. Då är det ganska lättvindigt med den här sortens Internet-album. Kanske någon mer än vi själva kan finna något intressant här. Åtminstone efter ett antal år.

Här en nyårsskål från den ännu inte riktigt klara vinterträdgården.

Nu kan vi avslöja ett nytt projekt som vi påbörjat! Högt uppe på den södra fasaden har vi byggt en fågelholk. Ja, det är ett nödvändigt arbete eftersom den tidigare fågelbostaden måste rivas. Den grå flugsnapparen hade ju helt sonika annekterat den gamla köksventilen som visades vecka 24 förra året.

Den nya bostaden har konstruerats efter vetenskapliga principer (ritning hämtad på Internet). För att utvärdera om den kommande hyresgästen trivs har vi installerat en webbkamera i taket på holken.

De första testerna har utförts i dag. Eftersom vi inte hade tillgång till någon frivillig pippi så lånade vi en glasfågel på Loppis. Försöket är dokumenterat med en videosnutt på YouTube.

Ja, jag vet det blev lite felstavat i titeln, men ni förstår nog ändå. Fortsättning följer till våren!

Ja, det kan man väl säga. Våra gäster i fågelrestaurangen har inte bästa bordsskick utan det har blivit lite spill. Inte så lite heller – vi har rent av skyfflat bort en del överskott. Men allt blev inte bortstädat utan fröna har grott och växt. Nu är somliga halvannan meter höga och blommorna har slagit ut till glädje för våra humlor.

Detta glada ansikte vänder sig alltid mot solen, vilket det franska namnet ”tournesol” tydligt anger.

Snart blir det åter frön av denna sol och fåglarna kommer att äta av den och spilla ut lite och nästa år blir det nya blommor och… Kretslopp kallas det.

Han som myntade rubriken kan ni se på Tuben.

Mamma blev över 101 år. Vi tog farväl i Korsets Kapell en vacker sommardag i slutet av juli. Så kan man minnas den person som är den viktigaste i ens liv. Som en varm sommardag.