husohemskt

I morse när vi satt vid frukostbordet såg vi plötsligt genom köksfönstret två rådjur som lugnt promenerade fram till markbäddsrabatten och provsmakade av de olika uppdukade rätterna.

Det var länge sedan vi hade ett sådant besök. Det har nästan aldrig varit spår i trädgården efter dem och vi har inte fått något sönderätet. Man kanske inte ska vara enbart glad över dessa gäster, men så här en enstaka gång är det enbart trevligt.

Jag hann till och med ta fram kameran och lyckades gå ut genom källardörren mycket försiktigt och knäppa ett par bilder. Men det var fortfarande skumt ute så de blev lite gryniga. Man ser mest de vita rumporna.

PS.
I kväll kom det en liten snöby…

Nu kan vi äntligen säga att fasadarbetena är klara, alltså så klara dom nu blir när det fattas några bräder, fodren inte är klara och allt ska målas en gång till.

I alla fall har vi nu tagit ner partytältet där vi haft bräderna upplagda. Det känns skönt. Nästa gång det ska sättas upp hoppas vi att anledningen är – just det – ett party. Om någon behöver det så är det fritt fram att anmäla sig.

Vi har dragit oss tillbkaka till vinterträdgården. Den sista skälvande änglatrumpeten är räddad in från den stygga nattfrosten som nu börjar bita ifrån sig. Fast fortfarande så står sig salladen bra så vi fortsätter att äta som kaniner. Så lite party är det fortfarande.

Ser att det blivit lite glest med inlägg nu; det har inte varit så mycket byggarbeten på senaste tiden. Men så ringde snickar’n och sa att på tisdag kommer vi, kan ni köra hem ställningen till dess? Det är alltså fasadbräderna som ska upp. Sista etappen.

Så det var bara att köra hem en massa spiror och bommar och grindar från förrådet. Det är tunga Haki-ställningar det här så det blev flera lass och en massa kånkande.

Men på tisdag morgon körde dom igång och vår roll var som vanligt hantlangning; bära fram bräder, såga till, måla nederändarna, och förövrigt fixa kaffe.

Det går undan i rasande fart. På fredagkvällen har vi kommit till sista sidan och vi får i hemläxa till på måndag att kapa färdigt resterande bräder.

Lördagen är en underbar höstdag och alla resterande bräder kapas och sorteras upp i högar efter längd. Men hur vi än räknar så fattas det cirka ett dussin bräder. Det är naturligtvis så att vi beställt för lite, men det är väl lätt ordnat.

Utöver det så fattas det mesta av fönsterfodren och alla knutbräder. Det spar vi till våren så vi kan hålla liv i husbloggen ett tag till.

Höstmörkret sänker sig alltmer för varje dag. Det är knappt man hinner ställa om tiduren på belysningen för att få det inte ska vara kolsvart utanför fönstren om kvällarna. Höstdagjämningen har passerats och nu dröjer det till jul innan det blir bättre.

Det här är en av de nya ljuskällorna som vi gjort i ordning. Det är inte så lätt att se vad bilden föreställer, men det är en s.k. ljusslang som ligger mellan altanen och stensockeln på huset Vi har lagt dit fina runda stenar som slangen slingrar sig kring. Det ger ett spännande ljus.

Mörka höstkvällar kan användas till att sortera upp semesterbilderna. Första albumet är från Ångkransbrottet i Påskallavik. Det är alltså ett nedlagt stenbrott och stenhuggeri som numera är museum. Här kan ni se bilderna.

Snart kan våra gäster äntligen få gå in via huvudentrén. Under flera år har vi själva och alla besökande använt källaringången.

Efter mycket grunnande, planerande och några inköpsvändor är vi nu klara med bygget. Det har gått åt mycket virke och ett helt paket långa skruvar.

Nu är det förstås ingen ”vanlig” yttertrappa vi vill ha utan den ska även fungera när man vill ta en kopp kaffe i solskenet eller bara vila upp sig en stund under arbetet. Och den ska ju vara stabil och stå pall för snö, regn och sol under många år.

För att få rätt kulör på virket, d.v.s. åt det grå, eller mörkgrå hållet, som om den redan funnits på plats i ett antal år, har vi använt järnvitriol för att påskynda åldrandet. Därefter har vi oljat allt med träolja. Just nu ser trappan ut som om den var byggd av tryckimpregnerat virke, fast det är bara den understa sektionen som är tryckt.

En konsekvens som vi inte hade räknat med var att järnvitriolen sköljdes ur när det regnade så det ser ut som om betongplattan har rostat. Men det kanske försvinner med tiden.

Vi tog några dagars semester och gjorde en liten bilresa kors och tvärs i Sverige. Det fanns ett mål och det var Ronneby där vi skulle delta i Landsbygdsriksdagen. Detta eftersom vi är engagerade i Hela Sverige ska leva.

Vägen dit var ganska krokig kan man säga eftersom vi passade på att besöka en del platser – delvis av praktiska skäl, delvis av en slump. Bland annat blev det lite järnvägsstudier. Bilder från resan kommer senare i mer ordnade former.

Det första järnvägsstoppet var i Vansbro som har Dalarnas vackraste stationsbyggnad enligt en skylt på densamma. I Arvika hämtade vi upp ett antal elhällar hos generalagenten och i Karlstad besöktes syster B. Och sen blev det en sväng över Alingsås för att hämta en låda honung. Sen tog vi en snabbtitt på nyaste släktingen, då knappt en vecka gammal.

Från Göteborg till Borås var det ösregn så vi stannade över på ett hotell och intog en enkel kvällsmåltid.

Fortsatte nästa dag i bättre väder. Av en ren tillfällighet svängde vi av till Limmared där vi överraskades av ett nybyggt Glasets Hus med ett museum där vi fick en specialguidning.

Hemvägen från Ronneby blev lite mer direkt, men en skylt i Påskallavik lockade till en avstickare: Stenhuggerimuseum. Utställningen var stängd för säsongen men vi kunde gå omkring i stenbrottet och titta på den udda miljön. Innanför ett fönster blickade den här gubben. Han hörde nog inte till den ordinarie produktionen.

Nå, hur var det med hamburgaren då? Jo, det är ju trots allt ett snabbt sätt att få lite mat på en resa. Men man kan gärna undvika hamburgare på de där stora kedjorna. Vi har funnit att det är alltid fräschare och godare på de mer oansenliga ställena. Till exempel på ett litet gatukök i Hagfors.

PS.
Bilderna är behandlade i Instagram.

Med risk för att ni snart har fått en överdos av bilder av och i vinterträdgården visar vi här en till – den sista? I varje fall för säsongen. Nu är den klar till det yttre i alla fall. Och vi tycker att kulörvalet är lyckat. Plåtslagaren var här på fredag och satte vindskivorna och jag spikade klart listerna.

Kan man få för mycket av kantareller? Alltså att äta för mycket av svampen. Tänker då inte så mycket på den högst teoretiska risken att det skulle finnas farligt Tjernobylavfall i maten. Man lär behöva leva av svamp 8 dagar i veckan mest hela året för att vara i riskzonen.

Men vad gör man om man snubblar över knytnävsstora kantareller? Bara plockar! Nu har vi haft svamp till middag och lunch i fyra dagar. Det känns inte som för mycket.

Däremot känns det som en överdos av regn i dag. Det har regnat hela dagen och fortsätter. I torsdags lyckades vi parera mellan skurarna och gjorde en utflykt till Kungsberget. Det blev en paus för att förhindra överdos av arbete. Bilder hittar ni på jarbo.biz.

Det är möjligt att ni kan tycka att det blir lite upprepningar här. Jag menar med bilder av och i vinterträdgården. Men den är under en sådan här sommar vårt bästa rum. Här kan man sitta när det är sol eller när regnet öser ner och man känner inte att man sitter ”inne”.

Nu har det blivit klart med lister utvändigt och hängränna och stuprör (det heter inte stupränna!). Det som fattas är några plåtlister som kräver tjat på plåtslagaren. Men å andra sidan har vi inte fått någon faktura på en massa som dom har gjort.

Måste prova den nya ”appen” på ajfånen, att göra panoramabilder. Här är mitt första försök (följ länken). Där kan ni vrida utsikten 180 grader. Kanske inte den mest utsökta kvaliteten, men det är kul och går snabbt.

Det finns mer professionella sätt att göra så’nt här!

Sen har jag även provat appen Instagram, men ni slipper se dessa försök.

En vanlig vidvinkeltagning av vinterträdgårdens insida kan ni se här.

Slutligen kan rapporteras att det inte blev så mycket av vedkapningen för ett lager i kapen skar. På svenska: Den slutade fungera.

Nu har vi avverkat sista etappen av rivningar på huset. Alla de torra fasadbräderna på västra sidan har nu tagits ned och väntar bara på att bli uppkapade i rätta längder som spisved. Det är inte utan att det trillar en liten tår. Men egentligen beror det på att jag fick en massa damm i ögonen under arbetet.

I dag har vi också lagt sista handen vid vinterträdgårdens exteriör och monterat täcklister vid fönster och lite annat smått och gott. Bilder kommer senare.

Nu är det snart dags att ringa snickaren och göra upp om tid för avslutande fasadarbeten. Fast först ska jag börja sätta dit sockellisterna (själv).

Nu är redan juli månad slut! Det var inte länge sedan det var midsommar. Dagarna bara rusar förbi i kalendern!

Vi har haft mängder av människor på besök nästan hela tiden. Mycket trevligt och ett gott skäl till avbrott i byggarbetet. Men nu gör vi ett ryck igen. Målning. Det är massor av saker som ska målas, bland annat vinterträdgårdens utsida. Stommen ska vara faluröd som huset, men den målas med linoljefärg. På bilden ser ni en lite föraning om hur den kommer att smälta in i huset.

Och så har vi börjat med sockel- och bröstlister som ska upp på fasaden. De ska också målas…

I dag unnade vi oss lite ledigt och for ut på en expedition i det förflutna. Långt ute i skogen har det funnits en tjärfabrik, numera nedrasad och bortom all räddning. Det var inte så länge sen människor arbetade här och kokade trätjära ur tallstubbar.

En liten föraning om vad som väntar även våra mödor?

PS.
Ser ni föresten att detta är inlägg numro 200 i bloggen! Orkar ni med flera?