Redan före jul började vi faktiskt med det stora arbetet att få ordning på den nya delen av tomten. Det innebär att vi fäller träd och röjer sly och ris och rensar upp i diket som utgör sydgräns. Då är det praktiskt med det milda vädret.
Diket leder bort vatten från tomten vid huset och ladan och det som kommer uppifrån skogen. Det har säkert inte varit rensat de senaste fyrtio åren och på ömse sidor är det sly och träd som efterhand har ruttnat och ramlat omkull kors och tvärs. Alla löv och kvistar som fallit i vattnet har multnat och bildat en seg gegga som hindrar flödet.
Så vi har börjat såga upp de hel- och halvruttna träden som ligger ner och klippt av grenar för att kunna vräka allt åt sidan. Sedan har vi med krattor dragit de illaluktande dysjoken åt sidan upp på kanterna – och vips så porlar vattnet fram som en vårbäck.
Så där väldigt vips går det väl inte om man ska vara ärlig. Vi orkar inte med mer än 10 à 20 m per dag. Och även om vi skulle orka så räcker inte dagsljuset till mer än så heller.
Nu är vi i princip klara med första rensningen och blötan får dränera bort så gott det går och så spar vi lite lera till barnbarna. Deras föräldrar skulle älska det!
Vad ska vi kalla den här nya biten mark förresten? Nyåkern, kanske, vad tycker du?
