husohemskt

Vi har köpt till ett stycke mark som gränsar till vår tomt. Det är den åkermark som under många år använts för bete till olika djur; getter, får och kor. Marken ingick i den fastighet som vår tomt avstyckades ifrån 1975. Resten av denna, eller egentligen huvuddelen, som är enbart skogsmark, kommer också att säljas.

Det har tagit sin rundliga tid. I mars kom vi överens med säljaren och nu är det klart. Men övertagande har gått lite successivt. Vi har defacto disponerat området ganska länge. Men nu får vi också bestämma över det.

I dag fällde vi några träd för att i Strindbergsk anda få luft och ljus för det växthus som vi planerar. Till våren kommer vi förhoppningsvis ha cirka 25 kvadratmeter under plast för utökad odling. Grishagen ska besås och planteras med allehanda nya grödor.

Nu väntar mer arbete med röjning av skog på den nya marken.

Ett PS:
Naturligtvis ska djuren fortsätta att gå här! Också! Vi lånar ett litet hörn.

Det går mot höst, det är sant, men inledningen av september har bjudit på nästan sommarvärme och blommorna i trädgården bränner av rena fyrverkerier av prakt. Änglatrumpeten som var lite sen i starten försöker nu hinna med allt på en vecka.

För att dokumentera denna intensiva avslutning tog vi en massa foton som vi ska kunna ta fram när regnmolnen hänger tunga och allt är grått. Ni får titta också: http://nara.thastrom.net/#!album-27

Hösten är ju också skörd. Vi har plockat tomater ända till nu. Massor! En del av dem har omvandlats till tomatsås med smak som ingen köpeprodukt kan efterlikna.

I år har vi inga egna äpplen. Träden kan nog vara lite för gamla och förutsättningarna i övrigt var inte de bästa. Men det finns andra som har och delar med sig.

Och när så småningom vintern kommer så är vi beredda, inte bara med matförråden fyllda, utan också med en nyinköpt snöplog till fyrhjulingen. Hoppas det dröjer innan den behöver användas.
Ett PS 2013-09-25:
I natt var det nattfrost för första gången i höst.

Efter semestern dök han äntligen upp, fönsterrenoveraren. Jocke har plockat ur ytterbågarna och tagit hem dom till verkstaden för behandling. Karmarna målas på plats och under tiden som bågarna är borta sitter en skyddslåda med plast över så att man får in ljus i alla fall.
Vi själva målar karmarna en strykning till under tiden. Och sen kommer Jocke tillbaka med ytterbågarna, passar in, och hämtar nästa omgång.

Nu var det dags för det sista fönstret, det stora köksfönstret med 4 lufter. Det kärvade ordentligt och alla bågar måste hyvlas.
Det är den stora fördelen med proffshjälp. Han har vanan och grejer och det går undan!
Och när fönstren kommer tillbaka på plats så är de rengjorda och vi kan se ut igen!
De gamla pressglasprydnaderna har kommit till sin rätta plats.

För några dagar sen tog vi en tur ut i skogen för att leta svamp. Det har varit ganska torrt och varmt tidigare, men efter en del regnskurar så borde det kunna finnas något att plocka.

Jodå, det blev ett skrovmål tillsammans med färskpotatis. Nästan det bästa är att komma hem med korgen fylld med allt man hittat. Visst det är lite skräp med, men i solen lyser de som guld.

När det gäller byggarbetena tar vi ett ryck då och då. Det är de små sakerna som egentligen är så enkla som fattas för att det hela ska bli klart. En sådan sak är dörrbeslagen. Vi har återanvänt de gamla mässingtryckena och allt vad som hör till dem när de är tillräckligt hela. Men för att få det komplett måste vi köpa nytillverkade tryckesrosetter och nyckelhålsbeslag. De kostar som om de vore tillverkade av guld, men det är det värt! Det blir snyggt.
Jo, en annan sak som nu är klar är fotogalleri från Vilnius. Varsågod att titta: http://vilnius.thastrom.net/#!home

Som ni säkert vet jobbar vi med många projekt på huset. Det är lätt och inspirerande att starta en aktivitet. Ofta är det dessutom saker som är nödvändiga att göra – av olika skäl. Och så fort det fungerar så är det något annat jobb som pockar på uppmärksamheten. Det gör att vi har massor av saker som är ”nästan klara”; det har jag nog skrivit om tidigare.

Nu har vi bestämt oss för att faktiskt göra klar ett antal av dessa gamla surdegar. En sådan är taket över vattenbrunnen. Det blev en ganska vidlyftig anläggning. Till och med onödigt krånglig. Det hade egentligen räckt med en uppochnedvänd låda. Nu ser det ut som en ganska stor hundkoja. Vi får väl skaffa en lämplig hund då.

I den övre toaletten har det fattats en gipsskiva. Därför har inte tvättstället kunnat sättas upp. Golvet har torkat isär så att det blivit breda springor mellan bräderrna – helt beräknat. Med en spurtinsats har därför golvet lagts om och målats, gipsskivan har kommit på plats och i samband med det har spolanordningen på toaletten lagats.

Det är bara det att när vi kommit så långt så är det ytterligare en mängd saker som måste göras i viss bestämd ordning för att rummet ska anses godkänt vid besiktningen; tapet, belysning, tvättställ….

Några saker har vi gjort klara. Taket i köket är målat, nu saknas bara taklisterna. Källartrappan är målad och en av täckbräderna är ditsatt. Verandorna är målade. Socklarna är målade, men är inte ditsatta än.

Så kan vi hålla på uppräkningen. Fönsterrenoveraren har aviserat sin ankomst. Vi har bokat snickaren och ska ringa till elektrikern. Muraren är förvarnad.

Som tur är finns det en del som blir klara av sig själva. Potatisen t.ex. Nu har vi börjat skörda. Det blir stora fina knölar i år.

Blommorna sköter sig själva. Här är ett bildgalleri med aktuella blommor.

Grisarna har också blivit klara på vår åker. Så här ser det ut efter deras bökande.”Utomjordingen” i växthuset förväxte sig och är eliminerad.

Det är nästan så att man tror att det har kommit ett frö från en främmande planet och slagit rot i växthuset. Med sina jättelika blad, grova stjälkar och blommor påminner den om någon urgammal skräckfilm från Hollywood där jorden blev invaderad av någon sorts stora växter ur vars frukter det kom läskiga varelser…
Än så länge kan man gå in i växthuset men om den fortsätter att växa så får man leta fram macheten.
Det ser nästan ut som om blomman skulle kunna svälja en med hull och hår!
Växtligheten på den gamla åkern är också yppig. Där har vi nu hägnat in en bit för att låta Linderödsgrisarna böka en period. Innan de började såg det ut så här:
Ni kanske ser att det står en människa där ute i djungeln? Nu efter en vecka ser det inte alls lika grönt ut. Ska ta en bild efter avslutat arbete. Det kommer garanterat att se annorlunda ut.
Så om den där växten i växthuset verkligen är en utomjording ska jag tussa grisarna på den.

Det har varit målningsväder de senaste veckorna. Regn = måla inne. Sol = måla ute.

Ladan har länge (=ca 20 år) varit ”ofärdig”, d.v.s. lister och foder har inte kommit dit. Nu har vi köpt in rödfärg och börjat måla en andra gång. Jo, först måste den gamla färgen borstas med en piassavakvast. Och sen är det bara att gå på med ny färg. En del har vi gjort, men resten lämnas åt kommande gäster!

Men visst ser det mera färdigt ut med listerna. Men några knutbräder blir det inte. Då blir det för ”rutigt”.

Den övre verandan har fått en omgång med den arkitektvalda gula kulören och genast ser det mycket trivsammare ut. Här kan man sitta och njuta av den sena kvällssolen, kanske med ett glas vin…

Och eftersom det regnade i dag på förmiddagen så passade vi på att måla murstocken i allrummet. Sen återstår att få dit tak och isolering och pelletskaminen så att vi äntligen kan använda det stora utrymmet.

Den här veckan har vi ägnat oss åt att såga upp stockarna från vinterns trädfällning. Det var som ni har sett ganska bamsiga stockar. För att lyfta upp dom på sågverket har det krävts en del ansträngningar och teknik. Med stocklyften har vi lyft dom stegvis tills de har kommit i rätt nivå till Solosågen. Och sen är det bara att sätta fart på motorsågen och ”skiva upp” bumlingarna till plankor så att de kan läggas på tork för användning som stomme till framtida byggnationer.

Häromdagen när vi stod där och sågade kom grannen stormande in hysteriskt skrikande att vi ”sågade upp hans ved” (!!??) Ja, ni vet vem jag menar? Han påstår att han ”äger” en del av vår tomt. Det ska bli spännande att se vad han kommer att göra av den kunskapen. Troligen har han fått för sig att fastighetsgränserna efter laga skiftet på 1870-talet inte är klarlagda.

Vid det fortsatta arbetet med sågningen iakttog vi en ”krakabins” (jämtska för insekt) som kanske har inplanterat en massa larver i stockarna, som egentligen har legat alldeles för länge i väntan på sågningen.

Krakabinsen blev för säkerhets skull eliminerad utifall att den skulle vara skadlig. Så skulle man faktiskt vilja göra med den ”skadliga” grannen som inte har en endaste aning om vilka träd som blir föremål för sågning. Ni som följer bloggen vet.

Nog ser den väl ganska så skadlig ut?

Nu har vi tillbringat fyra dagar i grishagen tillsammans med ”våra” Linderödssvin. Det är ett område i centrala Järbo, intill Folkets Hus, där vi fått låna en obebyggd tomt av kommunen. Där har grisarna fått ”fria händer” att rumstera om bland kärs, blåbärsris och sly. Det gillar dom skarpt. En massa människor har tittat förbi, både äldre och yngre. Speciellt barnen har kommit in i hagen och först försiktigt, sedan under glada skratt och rop sprungit runt med kultingarna. Det gillar både barn och grisar.

Mellan varven har vi suttit själva där i den sköna sommarvärmen och bara tittat på hur grisarna beter sig. Dom bökar – det är deras livsuppgift – de kör ner trynena i marken och river upp grästorven och äter rötter och annat godis som råkar i deras väg. Det gör de med ljudliga smaskanden och krasanden. Dom plöjer fram som plogar i marken och sprätter upp stora tuvor och lass av jord.

Ibland rullar dom sig i den lergrop vi gjort i ordning och fyllt med vatten. Ibland kommer dom fram och tittar uppfordrande på oss och grymtar lite. Då ska dom klias bakom öronen och så lägger dom sig ner och får lite kliande på magen också. Det händer att dom därvid somnar med lätta snörvlingar.

Efter ett par dagar inträder en ro hos grisskötaren. Man börjar se de individuella dragen hos grisarna. De är inte lika, liksom inte heller människor är lika.

Nu bör man inte dra detta för långt. Grisar är grisar och människor är människor, men man kan nå en inre frid av att få ge lite kärlek till djuren och få mångdubbelt tillbaka.

Visst är dom olika!

Det här är storebrorsan

…och en syster

…och en annan syster.

Det är ju faktiskt en affärsidé det här med gristerapi! Och sen ska vi äta upp dom!

Den här veckan har varit fylld av kulturella aktiviteter – ja, förutom att sköta grisar då. Fast det kanske är kulturellt det också. Nationaldag, resa till Karlstad för att celebrera 50 år sedan inryckning på I2. Snart vet väl ingen vad den allmänna värnplikten var för något. Det var en träff med folk som jag inte sett på snart 50 år. Mycket intressant.

Samtidigt passade vi på med ett besök på Sandgrund. Numera konsthall för Lars Lerin. Bilden visar dock ett verk av en gästutställare. Möjligen är det så här somliga minns Sandgrund från den tid det begav sig.

Hm, det där var nog svårbegripligt för de icke invigda.

Stadsträdgården i Karlstad är alltid värd ett besök, åtminstone under den gröna årstiden. Nu har den sköna konsten av ”urban knitting” även spridit sig hit. På samma sätt som i Vilnius hade trädstammar och t.o.m. lyktstolpar fått stickade ”kläder”. Parken firar 150 år i år.

För lite bakgrund kring detta fenomen kan man surfa runt på ”stickgraffiti” ”Yarn Bombing”, och en massa andra ord, ett intressant fenomen är det.

Notis i Värmlands Folkblad