De rivna golvbräderna från sovrum och kök i bottenvåningen har nu fått ett nytt liv på sitt andra århundrade genom att bli golv i övre hallen.
Först har de fått genomgå en krävande föryngringskur som omfattar rengöring med såpskurning. De visar sig då vara förvånansvärt väl bibehållna under smutsen. Slitaget har väl inte varit så stort. Troligen hade man mycket trasmattor på golven förr. Och det var inga barnfamiljer i huset. Vid 1950-talsrenoveringen lade man in s.k. korkmattor – de ansågs finare är trä – och skyddade därmed bräderna.
Golvbräderna är 35 mm tjocka och av högst varierande bredder. Passformen i spont och not*) är kanske inte den allra bästa och vissa justeringar är nödvändiga.
Hela golvet höjs ett antal cm jämfört med tidigare. Eftersom bjälkarna svankat och stommen satt sig här och där har golvet måst riktas med reglar ovanpå de gamla. Detta pysseljobb är ganska tidsödande för att få hela övervåningen i samma nivå. Men nu ligger det där. Och lite gammaldags knarr har det fått med sig fast det inte var meningen.
Lite utejobb har vi pysslat med som omväxling. Eftersom värmen kom så plötsligt blev det nödvändigt med diverse frösådder och iordningställande av växthusen. Och nu äntligen har jag tagit itu med grundisoleringen på sydsidan så att vi kan bygga trädäcket och vinterträdgården.
Hm, det ser kanske lite underminerat ut, men var lugn huset står kvar!
*) http://sv.wikipedia.org/wiki/Sammanfogning,_(snickeriarbete)
