Nu har sista handen, eller snarare pekfingret, lagts vid kakelugnen. I dess bokstavliga betydelse. Först tvättas allt lerbruk och kladd bort från utsidan. Därefter fogas med en blandning av krita och titanvitt som sedan noga torkas av.
Slutresultatet samt allt arbete dessförinnan kan beskådas här.
På tisdagen händer allt. Grävmaskinen anländer för diverse schaktarbeten. Sen kommer tankbilen som ska spräcka det motvilliga berget. Och samtidigt fortsätter muningen.
Här ska såsmåningom bli vinterträdgård och s.k. trädäck.
Och nu flödar vattnet ur brunnen, äntligen.
Så här när arbetsveckan går mot sitt slut en liten reflektion om entreprenörer. En del verkar inte särskilt sugna på att sälja. Vi har trott att det skulle vara lätt att locka dem med materialinköp och små trevliga arbeten att fylla ut lågkonjunkturen med. Men icke. Så fort man frågar om pris eller ”när blir det klart?” så blir dom helt plötsligt onåbara. Den s.k. krisen blir för vår del en resursbrist. Förklara det!
För att få något gjort så måste man tjata. Tjata och tjata om igen. Ringa och tjata. Besöka och tjata.
Hur som helst så har vi i dag varit och inköpt en ny snöslunga. Innan man vet ordet av så är det vinter igen.
Ytterligare en del murningsarbeten har avslutats eller kommit närmare sin fullbordan. Så till exempel spisplatsen i det nya köket. Väggen mot wc-dusch ska även vara bärande för övervåningens bjälklag. Därför har det varit viktigt att få den klar. Ganska bökigt och trångt att mura.
