husohemskt

Lördag 21 mars
Det första vårtecknet är när man inte längre kan åka på sparken utan sitter och tar sitt fika på den.

Onsdag 25 mars
Våffeldagen. Minus 15 grader på morronen – ute. Plus 15 grader inne. Soligt men svalt på dagen. Det gamla hederliga våffeljärnet fungerade perfekt på vedspisen.

Onsdag 1 april
Alldeles intill den solvarma sydgaveln finns dom där helt plötsligt – krokusarna. Snödjupet är fortfarande 30-40 cm ute på ängen.

Torsdag 9 april (skärtorsdag)
Värmen (allting är relativt!) har satt fart på bäcken. Den brusar och dånar så den överröstar tåget. Vattnet forsar över vår lilla damm. Ovanför är alarnas hängen fulla av frömjöl.

Fredag 10 april (långfredag)
Solen värmer skönt. Vi krattar undan ris och skräp i trädgården.

Torsdag 16 april
Den första vitsippan tittade fram i går och i dag hittade vi vårstjärnor (chionodoxa – om nu någon tvivlar). Klosterliljorna (eller snöklocka) blommar för fullt där snön just försvunnit.

Fredag 17 april
Blåsippan, den enda vi har, måste få vara med också. Nu har nästan all snö smält.

Lördag 25 april
Vitsipporna väller ut över markerna som stora snöflingor.

Söndag 26 april
Potatissortering, en vårlig aktivitet. Vi lägger upp sättpotatisen i smålådor till förgroning, d.v.s. den får stå ljust för att få lagom groddar tills det är dags att sätta den.

Onsdag 29 april
Nässelsoppa! Vad är väl mer vårlikt än den rätten? Råvaran är gratis och finns i överflöd. Gå ut och nyp av de späda bladrosetterna. De bränns inte ens! Tillaga enligt Annas Kokbok. Läs receptet här.

Den är som ett levande väsen. Ständigt närvarande. Nu när vi bor här så ser vi bättre hur den ändrar karaktär hela tiden. När kylan försöker ta sitt grepp om vattnet märker man hur det kämpar emot för att till slut nöja sig med att gömd under snö och is gurgla fram. Varje litet mildväder utnyttjar den för att bryta fram igen. Se här hur det liksom kommer ånga ur vattnet.

Det blir fantastiska isormationer som man inte kan förklara.

Nästa dag så finns dom inte där.

Och så här vänlig ser den ut på våren.

Snö lär ha många ord i samiska och inuitiska – en del säger att det är en myt. Vi har lika många ord på svenska. Hur som helst med det; snö har många former. Inte alla är lika vackra. Frosten på fasaden kan läsas av på olika sätt, men den är bildmässig.

Har ni sett färgen i snölandskapet? Den är inte vit i det djupmulna utan en dragning åt stålgrå med tusen nyanser. Till och med de gröna granarna är grå.

Strax efter soluppgången går solen ner igen och snön ser ut som glöden i spisen.

I närbild en bister vintermorgon när den låga vintersolen bara luras ser snökristallerna ut som små träd eller sylvassa glasskärvor.

En helt annan sida av saken är att nederbörden måste tas omhand. Vintern 2008-2009 har krävt mycket arbete.

För mej som gammal konstruktör ger snöns formationer en hel del funderingar om dess hållfasthet. Hur kan ett så’nt här sjok hänga kvar?

Allt är inte bara bygge. Från bäckhuset har vi utmärkt uppsikt över många av de djur som finns i trakten. Rätt vad det är så kan det komma en älg travande över gården. Eller en grävling. Familjen grävling bodde förut under stora huset. Dom gillade nog inte när vi rev och göt betongbjälklag. Men en kom på återbesök förra våren (2008) i alla fall.

Ekorrarna får extra tillskott i kosten av fågelmaten, speciellt om vintern, förstås. Det här var hösten 2008.

Fågelmaten är egentligen till för de små, men hackspetten gillar talgbollar och nötter också även om denna kräver viss akrobatik.

Häromdagen (i början av mars) kom den lilla sparvugglan och dök ned och tog en av de små. Stor förskräckelse uppstod i lägret och alla andra försvann. Men de kom tillbaka nästa dag. Alla utom en. Bilden är tyvärr lite oskarp för den är tagen genom fönstret.

Här är två gråsiskor som parkerat på fröautomaten.