Innan vi ens hunnit äta upp årets grisar har vi skaffat nya. Det vill säga denna gång har vi köpt in oss på en andelsgris. Vi behöver inte ta ansvar för det praktiska utan den går tillsammans med fyra syskon på en gård i närheten och vi behöver i princip bara vänta på att den levereras i lämpliga styckningsdelar nästa jul.
Men när man ser dessa små kultingar så vet vi att vi kommer nog att vilja vara hos dem i hagen när det blir vår.
Men vi hoppas att det ändå innebär att vi hinner med lite mer arbete med huset. Det känns som att vi behöver bli färdiga någon gång!
PS.
Våran gris är öronmärkt ”10” och får följaktligen heta ”Tian”.
