I dag när jag höll på att skotta snö kom det en sparkåkare förbi på vägen och vi pratades vid (om vädret). Plötsligt såg jag det! Sparken, en riktig Orsaspark. Hon hade en äkta Orsaspark.
Och det var inte vilken Orsaspark som helst utan numro 151 i en jubileumsserie. Jag frågade och fick lov att fotografera den och rusade in efter kameran.
Här ser ni den fina ”knorren” på meden längst fram och den ovanliga infästningen av ramen. Och så syns medens (patenterade?) T-form. Alltså, det är ett uppochnedvänt T som ger bredare anliggning mot underlaget. Bra vid löst före. På nya sparkar sätter man på plastskenor utanpå stålmeden som bara är ett vanligt plattjärn.
Klicka här för att se bilden i större format.
Orsasparken har slutat tillverkas, åtminstone för tillfället. Den finns inte att uppbringa, möjligen begagnad. Det lär finnas många i förråd och lador för den har tillverkats sedan 1909 i 900000 exemplar.
Men vi letar och ska nog hitta en att köpa! Den är snygg.
Mer om sparkstöttingar i Wikipedia.
Bilder som bevis på min gasellika vighet kommer snart på denna sajt. Dock i ett annat sammanhang. Och den myckna snön? Drygt 20 cm på två dygn, det är bara som lite puder! Tar man bara hand om den allteftersom så är det inte så mycket. Tänk på hur det var i Gävle 1998, det kan man kalla snöfall det!
Skylten är helt i min smak ;-). Förstår din entusiasm fullständigt. Nå’t genuit, riktigt hantverk. De är saker det. Ni lyckas säkert hitta ett praktexemplar:-) Samtidigt frågar jag mig hur du lyckades rusa in efter kameran med dessa snömängder. Hoppade du som en gasell eller 😉