Nu äntligen börjar våren märkas av. Snön bara ”dunstar” bort, tycks det, men fortfarande är det inte snöfritt. Då är det dags att stratifiera perennfröna. Jo så heter det när man sår och sedan gräver ner krukorna i de kvarvarande snödrivorna, detta för att ”lura” fröna att tro att de har övervintrat och att det nu är dags att vakna.
Bäcken har snabbt stigit till oanade höjder och brusar, ja nästan dånar fram. I Jädraån har isen nu släppt greppet. Vårblommorna sticker upp den ena efter den andra nästan i snökanten, alla sorter på en gång.
Vi har försökt att hinna med att ta hand om riset efter trädfällningen under vintern. Och vi har engagerat oss i Framtidsveckan, ett arrangemang med aktiviteter och föreläsningar med tonvikt på ”omställning”. Mer om vad det är kan ni hitta på länkarna nedan.
På lördagen hade vi inget att ansvara för själva så vi gick på en introduktion i hur man ”blir ett med hästen”. Ett moment var att leda en häst runt i ridhagen så att den gick åt det håll jag ville. Eftersom den första hästen mest ledde mej så fick jag en annan som var mer följsam – och lite mindre i storlek.
Vad lär man sig av detta? Ja, ganska säkert att vi inte ska skaffa häst! Det räcker med katt.
