Den är som ett levande väsen. Ständigt närvarande. Nu när vi bor här så ser vi bättre hur den ändrar karaktär hela tiden. När kylan försöker ta sitt grepp om vattnet märker man hur det kämpar emot för att till slut nöja sig med att gömd under snö och is gurgla fram. Varje litet mildväder utnyttjar den för att bryta fram igen. Se här hur det liksom kommer ånga ur vattnet.

Det blir fantastiska isormationer som man inte kan förklara.


Nästa dag så finns dom inte där.

Och så här vänlig ser den ut på våren.