husohemskt

”Måla på lördag” var en slogan på 60- 70-talet(?). Servalack hette färgen och meningen vara väl att det var så himla enkelt för på söndag så kunde man använda sakerna som man målat. Och möjligen var det något slags familjenöje.

Det kan man kanske inte säga om vår målning i dag, alltså att det var enbart nöje. Vi ägnade hela fredagen åt att hänga upp plast för att täcka väggar och golv i veranda och nedre hall. Det var pärlspontpanelen i tak som skulle målas. Vi försökte en snabbmetod, nämligen att rolla på färgen och sedan slätstryka med pensel. Det går…

men bara det att hålla roller eller pensel över huvudet och se vad man gör skapar nackspärr och matthet i muskler. Det är inte utan att man skulle ha velat vända hela huset uppochned för att få bättre arbetsställning.

Och sen skulle alla plastsjok tas ned! Det tog längre tid än själva målningen.

Skulle det inte varit bättre att ha färdigmålat bräderna innan de sattes upp? Jo, kanske, men då hade i alla fall spacklingen av skruvhål och eftermålningen varit kvar.

Det här var 15 kvadratmeter. Nu har vi cirka 30 kvadrat i köket kvar. Vi väntar med det tills nackspärren släppt. Och så bör det vara lite varmare väder så man kan vädra ut lukten. För färgen luktar i klartext: skit!

Ja, invasion kan man nästan kalla det! För när snickarna kommer så får allt annat läggas åt sidan. Nu gällde det panelen i taket i köket, den som legat i Yllefabriken och väntat sedan i höstas på att hantverkarna skulle ha tid och det ena med det andra. En viktig sak var ju också att virket var väl torkat och det blev det.

Taket är 16 mm pärlspont från Åttersta såg som vi hade grundmålat. För att inte göra det för lätt så var det bräder av två olika bredder. Den breda med mittpärla. All annan pärlspont är blandade bredder så det här skulle se ”naturligt” ut fast det var nytt.

Vår roll i arbetet var som vanligt hantlangning och kaffekokning.

De 30 kvadraten tog drygt en arbetsdag. Så här efteråt kan vi konstatera att det nog skulle ha tagit oss en vecka – minst – om vi hade gjort det själva.

Spännande att se hur taket växer fram.

Helt utan hårda ord gick det inte. Passningen i spont och not var inte perfekt och en del bräder var lite krokiga och vridna.

Tur att dom är långa dom där grabbarna!

Sista brädan brukar vara värst!

Nu har vi hunnit spackla skruvhålen och det återstår en färdigstrykning med färg, men köket ser redan helt annorlunda ut. Och sedan väntar taklisterna.