”Måla på lördag” var en slogan på 60- 70-talet(?). Servalack hette färgen och meningen vara väl att det var så himla enkelt för på söndag så kunde man använda sakerna som man målat. Och möjligen var det något slags familjenöje.

Det kan man kanske inte säga om vår målning i dag, alltså att det var enbart nöje. Vi ägnade hela fredagen åt att hänga upp plast för att täcka väggar och golv i veranda och nedre hall. Det var pärlspontpanelen i tak som skulle målas. Vi försökte en snabbmetod, nämligen att rolla på färgen och sedan slätstryka med pensel. Det går…

men bara det att hålla roller eller pensel över huvudet och se vad man gör skapar nackspärr och matthet i muskler. Det är inte utan att man skulle ha velat vända hela huset uppochned för att få bättre arbetsställning.

Och sen skulle alla plastsjok tas ned! Det tog längre tid än själva målningen.

Skulle det inte varit bättre att ha färdigmålat bräderna innan de sattes upp? Jo, kanske, men då hade i alla fall spacklingen av skruvhål och eftermålningen varit kvar.

Det här var 15 kvadratmeter. Nu har vi cirka 30 kvadrat i köket kvar. Vi väntar med det tills nackspärren släppt. Och så bör det vara lite varmare väder så man kan vädra ut lukten. För färgen luktar i klartext: skit!