Trappan upp till övervåningen har länge bara varit halvfärdig, d.v.s. inte själva trappan utan väggarna och taket. Det har bara suttit skivor i bottenvåningen och över alltihop fanns bara ett högst provisoriskt tak. För att komma åt att färdigställa detta måste jag först tillverka en ställning att kliva på och ovanpå denna med viss akrobatik spika reglar och sen sätta upp gipsskivor. Det är då man har nytta av familjemedlemmar.
Att sätta upp de tunga skivorna i taket fordrar flera starka armar samtidigt som man snabbt måste dra i de första skruvarna innan armarna tröttnar. Men det gick bra.
 |
 |
På snickarspråk heter sådana hjälpstöttor ”kärringar” och de är vanligen tillverkade av bräder och reglar. Riktiga kärringar är bättre och mer anpassningsbara.
Ovanför ska det sen vara isolering så att inte värmen läcker ut i världsrymden i vinter. Just nu denna vecka skulle man nog ha mått bättre av lite lägre temperatur. Med över 25 ute och stekande sol på plåttaket ovanför blev det bastulikt på arbetsplatsen.
Den som gjort sin plikt på bygget kunde sedan njuta av en stund i hängmattan.
Förrförra veckans vackra blomma har bytt skepnad. Nu sprider den sina avkommor över nejden.
Jo, just det. Höll på att glömma att vi åkte ångtåg på JTJ. Titta i bildgalleriet.
Och ett PS
Det har tillkommit en egen sida om loppis på jarbo.biz.
Så kärringar är anpassningsbara. Om du säger det så… De sista två bilderna var helt i min smak. Fyran är en höjdare.
Nu förstår jag ju inte att man kan jobba så hårt i värmen, så du borde kunna lägga på ytterligare ett kol nu när temperaturen ligger på iskalla 14 grader;-)
Svar: Även om man inte kan stava till à la carte så är Bockholmen en kanooon restaurang. Vaddå pensionärsvarning. Du är ju panschis, läser bloggen å bilderna är det då inget större fel på. Fotoutmaningar till olika teman är ju skoj (de flesta har ju semesterstängt). Man kan ju inte vara rolig jämt, även om jag är det för det mesta;-)
Det går framåt ser jag 🙂 Kul!