husohemskt

Ett litet bekymmer med Nyåkern är att det är lite för mycket skuggning från träden i syd och väst. Några av dem kan vi själva bestämma över så vi har startat en utglesning närmast diket och en bit upp. Det är mest alar och en del är hyfsat stora så det har varit en hel del arbete att kvista och kapa upp i hanterliga bitar.

Det mesta ska bli ved (nästa vinter) eftersom de här kalla dagarna efter jul har tärt en del på förrådet. Men än så länge är det inte så mycket snö så det har gått bra att arbeta. Kylan har gjort arbetspassen korta.

En dag tog vi hjälp från firma MTM så då gick det undan.

Det blir en hel del ris att ta hand om. Kan det bli getfoder tro? Eller också får vi elda upp det, och en del kan bli flis att ha till gångar i odlingen.

Medan kylan är stark passar vi på att vattna lite i trädgården också.

Så hoppas vi på mera snöfall, men mera lagom kyla.

Kan man se någon liknelse mellan resterna på tallriken och årets sista dag? Tja, uppätet, slut, bara den goda smaken kvar. Det här var dock inte det sista av grisen Tian, det ligger några bitar kvar i frysen, men deras dagar är räknade.

2015 blev ett år av mycket arbete och många upplevelser. Ni som har följt bloggen har fått del av detta men ibland tycker jag att bilderna inte riktigt har gjorts rättvisa. De är små och går inte att förstora. Av det skälet och för att få en överblick av hela året har vi satt ihop bilderna från bloggen plus några andra till ett bildgalleri som blir som en årskrönika.

Den är kanske mest gjord för oss själva. När åren rullar undan så blir det allt svårare att hålla ordning på när man gjorde vad och tvärtom. Så det är inte så dumt att sortera bilderna medan man kommer ihåg.

Det för oss osökt in på det kommande året. Det är trots allt en hel del arbeten kvar att göra på huset som kommer att visas på huswebben. Men jag vill också ägna mig åt uppdateringar av familjewebben (thastrom.net). Den har med tiden blivit ganska så rörig. Det är inget nyårslöfte, sådana är bäst att akta sig för!

Och vi inbjuder er att besöka oss IRL om ni har tid eller råkar ha vägarna förbi.

Efter målarnas visit så har vi hållit på med att städa upp och placera tillbaka möblerna på sina platser. Och mitt upp i alltihop så kom en förkylning på ovälkommet besök.

Denna vecka kom också glasmästaren enligt beställning. Nu ska glasräcket på loftet på plats. Det är inte bara helt vanliga fönsterglas som det rör sig om, nej det är ett laminerat säkerhetsglas. Det är dubbla 4 mm glas med ett plastskikt mellan. Det blir tunga skivor att kånka uppför den trånga lofttrappan.

Glaset skärs till i glasmästarens verkstad efter måttagning på plats. Nu blev det nog lite fel där på en av skivorna – den passade inte – så det blir att göra om och göra rätt.

Det händer då och då. Jag har viss vana. Senast i dag när foderlisterna på övre verandan skulle monteras. Av någon anledning var geringen några grader fel. Hur tusan det har kunnat gå till?

Sedan hade vi tänkt att ha invigning på LED-belysningen i trappan. Men av någon anledning var leveransen försenad. Så’nt händer även i byggbranschen.

Men då har vi i gengäld mer saker att visa till nästa blogg.

Under tiden som det är hantverkare här känns det som allt är katastrof. Speciellt när nu arbetet pågår inne i huset där vi bor. Tyvärr har vi en massa saker uppe på övre våningen som måste flyttas undan för att målarna ska komma åt väggar och tak.

Men nu börjar det skönjas en ände på eländet. Nedre hall, trapphus och övre hall är klar. Allrummet är klart, men under tiden som målning fortsätter i övre kök och sovrum måste nästan alla grejer stuvas undan i allrummet.

Men snart hoppas vi kunna få det i ordning…

Då är det bara golvet som återstår att göra klart förutom alla lister och socklar som dock inte kan komma på plats förrän tidigast i vår.

Till dess får vi glädja oss åt att ROT-avdraget blir maximalt utnyttjat i år.

Och vi har faktiskt fått upp taklampan i trapphuset medan målarställningen var kvar. Hoppas att lampan håller i många år så att vi slipper byta den!

Nästa gång kanske vi kan gå på husesyn här uppe.

Ja dom blev faktiskt inte så små och framför allt blev dom många! Jordärtskockorna. Vi odlade i fjol också med lyckat resultat, men då var det bara tre plantor. I år utökades odlingen – cirka 20 ”knölar” sattes och de har förökat sig väsentligt.

Jordärskockan är en sorts solros med det latinska namnet Helianthus tuberosus, som man odlar för sina knölars skull, alltså de delar som är under jorden.

Det blev två lådor som nu ligger i matkällaren i väntan på att bli tillagade. De kan rostas i ugnen eller kokas och mixas tillsammans med potatis till mos – till exempel.

Och under veckan har målarna kommit hit och invaderat huset. Det är dags för sista etappen av målning, nedre hall, trapphus och hela övervåningen, allt för att få huset ”färdigt” till våra gäster nästa år. Som vanligt med entreprenörer innebär det en hel del arbete även för oss, i det här fallet med ställning i trappen och att flytta undan diverse möbler, hyllor m.m.

I helgen blir det flyttning av grejer från kök och sovrum till allrummet som nu är klart.

Novembervädret är fortfarande milt, men det kan vända när som helst, bästa att passa på med en liten utflykt i naturen bland annat för se hur det var med tranbären i år. Det kanske inte är något man plockar i mängder, men kul att ha några i frysen.

Det är inte så långt ut till närmaste myr – Grönmuren – så vi tar en promenad. Det är nyttigt att promenera. Och det är en ganska lagom stor myr.

Och det är inte så blött och tungtrampat för det har inte regnat just mer än det som kom i går. Där ligger tranbären som röda pärlor i mossan, där de är ganska så svårplockade. Solen står lågt fast det är mitt på dagen. Älgen har sina vägar här. Men inga andra än vi är ute och plockar bär. Dom kanske är rädda för vargen. Men skogen känns trygg på något sätt.

Vad kan man göra av tranbär då? Enklast är att frysa dem och äta frostiga med varm kolasås (tjinuskisås eller hur det nu stavas). Sylt och saft går det att göra om man får ihop tillräckligt mycket. Eller också kan man ”krydda” den vanliga lingonsylten med tranbärens kraftiga syrlighet.

Och så fick jag prova appen i den nya telefonen som kan logga motionsrundorna, något helt onödigt och onyttigt!

Övergången från sommar- till vintertid (och tvärtom) följs alltid av en dag med att gå runt och ställa om alla tidur för ytter- och innerbelysningar som vi har på alla möjliga och omöjliga ställen. Och varje gång är det lika omöjligt att få det att fungera perfekt. Varför, kan man undra – det är ju bara en timmes skillnad?

Lagom till detta tidsskifte blev den nya ytterbelysningen klar, pollarna vid infarten. Så nu har vi alltså en lyktstolpe vid ena infarten och rena landningsbanebelysningen vid den andra. Känn er välkomna!

Men vintern har inte kommit, inte alls, men det gäller att försöka hinna äta av alla sena grönsaker som ännu inte nupits av frosten. Så här gäller det att hitta på passande maträtter. Den gamla wokpannan har kommit till heders och vi fann att den passade utmärkt på vedspisen. Det går snabbt att få den het genom att lyfta upp en platta på spisen och låta lågorna värma direkt.

Wok är ett sätt att laga mat som går att variera i oändlighet och både färska saker och rester går att mixa.

Aspen bakom ladan glöder som en eldslåga i eftermiddagssolen men det är lite svårt att fånga den rättvisande på fotot. Oktober har hittills bjudit på strålande höstväder med lite lagom frost på morgnarna och sedan solvarma dagar. Vi håller på med att ställa i ordning för vintern; veden har kapats och kluvits och ligger under tak, växter som ska vinterförvaras plockas in m.m.

Mitt uppe i allt höststöket så har jag fått ett nytt (nästan) heltidsjobb, nämligen att vara arbetsledare för ett vindskydd för djuren på Björkmuren. Vi har fått ”gubbar” från Sandvikens kommuns Arbetsmarknadscentrum och det innebär att jag måste vara med och visa alla moment och för att det ska bli något gjort så får jag jobba själv också.

Det är ”lag på” att utegående djur ska ha skydd för väder och vind under den kalla årstiden. Det här blir en rejält stor byggnad med plats för hästar och får. Och som vanligt ställer man upp och ”hjälper till”…

Men det borde vara lag på att man inte ska behöva jobba mer än 6 timmar om dagen när man fyllt 70.

Det har varit skördetid i vår egen odling och ute i naturen. Förra veckan drog vi till skogs och plockade av trattkantarellerna som gick till torkning. Av de jättehögar vi hade att rensa i köket blev det till slut 725 g. På bilden är det drygt hälften av dem när de har passerat svamptorken.

Det är inte bara svamp som finns i skogen. Vi hittade några högar som enligt expertisen kommer från björn (som bl.a. har ätit lingon). Men vi såg varken björn, varg eller älg. Vargen har tagit en ko och en hund här i närheten enligt tidningsuppgifter.

Här är några fler bilder från plockningsutflykterna.

Se bilderna i större storlek genom att klicka på dem

Det är inte alltid så lätt att se trattisarna där de hukar i mossa och ris – det är ibland som en fixeringsbild – man måste stanna upp och vila blicken. I odlingen är det desto lättare att se de stora pumporna och squashen.

Nu är det slutet av september och vi kan förvänta oss nattfrost, men dagarna är varma och soliga och riktigt behagliga. Om morgnarna känns det lite kyligt och det är mycket dagg i gräset.

Potatisen är upptagen (med viss hjälp) och vi kan konstatera att åtminstone sorten Maestro blev storvuxen.

Den här individen väger 390 g, men den var inte störst. De åt vi upp i går till middag i går kväll. Matchvikt ungefär 440 g. Varsin var alldeles lagom att baka i ugnen och äta med en smarrig röra och lite sallad.

Kossorna, ja alltså ungdjuren har kommit tillbaka i vår hage för den sista sejouren och de verkar gilla det frodiga gräset. Så här idylliskt ser det ut i eftermiddagssolen.

Middagen i dag drygades ut med trattkantareller plockade här på tomten. Lingonen är skördade – också hemmavid.

Månförmörkelsen med blodmåne har bevakats. Se i bildgalleriet. Det var kortvarigt. Men av nattvak blir man trött – det är dags att gå och lägga sig redan nu. Snart är det höst på riktigt.