…eller sätt färg på tillvaron

Avslutade veckan med att skrapa färg. D.v.s. skrapa AV färglagren på de gamla dörrarna. Gammal linoljefärg är hård som glas och ibland sitter den kemiskt ihop med underlaget. Att bara ge sig på den med metallskrapan skapar enbart ett ljud exakt som det man skulle åstadkomma just på glas.

Då underlättar det mycket att värma på färgen som blir mjuk och medgörlig. För ändamålet kan man använda en s.k. varmluftspistol. Den blåser en ström av het luft på objektet och man värmer en liten yta i taget. Mycket tidskrävande.

Vill man göra jobbet mer rationellt använder man en infravärmare som heter Speedheater. När den ”fått upp ångan” så gäller det att hänga med att flytta värmaren, skrapa rent, flytta, skrapa….

Ytan på en dörr är drygt 3 m2 med en massa vinklar och vrår i speglarna och konkava och konvexa ytor med lister.

Men…
sen ska det ju vara ny färg på dörrar, fönster, väggar, foder etc. Och inte vilken kulör som helst. Att färgsätta är en konst. Verkligen en konst! Vi har själva jobbat mycket med detta och börjat med att välja grundtonerna som är golven. Där finns en hel del praktiska begränsningar som ligger i materialvalen. Dessa kan man ju inte byta på ett enkelt sätt. Där hoppas vi att vi valt rätt när övriga delar ska bestämmas.

Vännen KF har följt de inledande mödorna och nu kom hon på besök tillsammans med Picasso (han heter så!) för att på ort och ställe bilda sig en uppfattning om hela projektet. Det är verkligen intressant att höra resonemanget om hur färgerna interagerar. Ja, man kanske får använda det ordet. Och se någon behandla NCS-korten som en kortkonstnär.

Resultatet blir några ändringar för målaren. Fast han har inte dykt upp än. Skyller på flunsan. Hm?

PS.
Frankrikesemestern finns nu upplagd. Titta här.